Adidas Judo från Nipponsport!

2019 > 03

De senaste tjugofyra timmarna har varit galet roliga för min del!
Från att träna för David Douillet, en av världens mest meriterade judokas genom tiderna (med 2 OS guld, 1 OS brons och 4 VM guld), till att få hänga med Benoit (Teddy Riners förre tränare) på hans möte med Franska judoförbundets direktör om planer inför de Olympiska Spelen 2024 som hålls i Paris.
Här vill jag skryta lite med att jag faktiskt förstod tillräckligt mycket franska för att förstå någorlunda vad de pratade om. Jag kunde till och med slänga in mitt franska skratt vid rätt tillfälle, ni vet det där kända "håhåhåå" ljudet fransmän säger när det ser en fin fransyska gå förbi dem med en ännu finare baguette i famnen. 

Så två otroligt lärorika upplevelser på 24 timmar där jag också hann med att klämma in 5 träningspass samtidigt som jag träffat riktigt häftiga människor. 
 

Solen skiner i Paris och jag känner mig riktigt nöjd med tillvaron. Just nu kan jag inte tänka mig att vara någon annanstans.
Stegen jag tar i min utveckling, judomässigt och mentalt håller en riktigt skön riktning:
Framåt.
 

Att påstå att allt går på räls är kanske att förhasta sig lite, man måste ge sin utveckling tid, men med stora kliv känner jag att jag är på helt rätt väg.

/Emil

Läs hela inlägget »

Jag har hört att våren inte riktigt vill komma till Sverige (mormor tjallade), och jag kan med glädje meddela att det börjar likna svensk sommar här i Paris. 

Är våren relevant för mitt inlägg idag? Nej, absolut inte. Men jag tyckte ni behövde höra det ändå. 

Hur går det för mig och Klara här då? Jo min franska är lika dålig som Klaras är bra. Hon vill inte riktigt erkänna det men jag vågar påstå att hon kan språket nu. Men vad det ska vara bra för vet jag inte riktigt, när jag ber henne översätta vad exempelvis tränaren precis sade så är hennes replik oftas:
"Venne.. Jag lyssnade inte."

Utöver det så flyter judon på bra här. Min hand, som jag haft problem med sedan i januari, känns mycket bättre så träningarna har återgått till att vara väldigt roliga utan några störande smärtor som stör. 
Och det sociala livet är också bra. Det gläder mig att säga att vi inte bara sitter och stirrar in i väggen om dagarna utan vi har skaffat flera vänner på mattan som hälsar och skojar med oss. Utan dem hade det blivit långt tråkigare att vara här, men så kan man ju inte förvänta sig något annat. De flesta judospelarna i världen är väldigt trevliga och tillmötesgående. Det är något med att strypa och spöa varandra som gör att man respekterar varandra lite mer än annars.

Så dagarna rullar på och snart kommer Europacupen i Dubrovnik ligga runt hörnet. Den ska vi vara redo för.
/Emil

Läs hela inlägget »

Okej, så Zürich blev inte så lyckat som jag hade hoppats.
Enda anledningen till att jag säger “inte så lyckad” och inte helt förjävla dålig är för att Olle gjorde riktigt bra ifrån sig, och Klara jobbar på att etablera sig som senior vilket tar tid.

Olle som precis har gått upp från -81kg till -90kg ser extremt farlig ut. Han vann sina matcher på ett övertygande sätt och förlorade bara på att han är lite oslipad i sin viktklass, enligt mig. Han åkte på en ippon när han gjorde en uranage (ett kast som man ofta ser i brottning där man kopplar ett grepp runt motståndaren bakifrån och slänger dem i en båge mot mattan bakom en) och fick den andra killen på sig i landningen vilket blir en ippon även om han inte gjorde så mycket. Så lite klantigt av Olle. Han dominerade även i kvarten men åkte på en billig poäng som han inte lyckades ta tillbaka. Men överlag var det en Olle jag inte sett på ett tag som gjorde väldigt varierande tekniker med förödande effektivitet. Jag tror han gjorde sex eller sju poänggivande kast på de sex matcher han körde under dagen vilket är grymt bra med tanke på att två av matcherna var förluster dessutom.

Klara åkte tyvärr ut ur första matchen och får ta med sig lite lärdomar. Jag tycker det finns där, kapaciteten, men hon måste få det att lossna (vilket tyvärr är lättare sagt än gjort).

För min egen del, med fem europacupmedaljer och en european open medalj i bagaget var Zürich en total katastrof. Startfältet var inte särskilt starkt och fyllt med judokas jag vunnit över tidigare. Men jag skulle inte säga att jag var full med övermod eller nonchalant inför tävlingen, snarare tvärtom. Jag förlorade två matcher mot två juniorer som jag utan tvekan vinner över i 99/100 fall, men den här söndagen var helt enkelt en “ en på hundra-dag”.
Men varför var den det?

Jag har en tendens att, när jag skriver här på bloggen eller pratar om mina prestation efter en förlust, inte vara helt sanningsenlig. Jag har alltid sett mitt psyke som en av mina främsta styrkor. Jag är ingen talang varken på judomattan eller fysiskt, det har jag aldrig varit, men jag har aldrig gett upp. Även om jag ligger under eller om allt gått emot mig så har jag kört på. Men det är snart två år sedan jag tog en medalj på en europacup och två och en halv sen jag tog min världscupsmedalj. Någonstans så har det tillsammans med allt annat i livet bromsat mig i mina spår. Jag var på väg framåt med rasande fart men i Söndags så tog det till slut stopp.

Olle frågade mig efter tävlingen hur jag mådde, han tyckte att blicken jag hade på mattan var främmande på mig. Den blicken man har när man redan har förlorat. Efter det så måste jag erkänna att jag kraschade mentalt. Jag ville ju vinna! Mer än någonting annat i den här världen så vill jag börja vinna igen. Men.. Olle har rätt. Djupt nere så ville jag inte ens vara på den där tävlingen, men det sa jag ju inte till mig själv. Och visst jag var förkyld under tävlingen (och är fortfarande förkyld nu när jag skriver det här) men det var inte därför jag förlorade. Jag förlorade för att jag såg mitt deltagande på europacupen igen som ett steg ner från de european opens jag tävlat på i två års tid nu, ett tecken på att jag försökte ta nästa steg men misslyckades. Så när tårarna började bränna bakom mina ögon efter ytterligare en asdålig insats från min sida så bröt jag ihop.
Ochd det sved mer än själva förlusten i sig. Mitt psyke skulle ju vara min styrka. Bryta ihop kan man inte göra när man ska ha ett så bra psyke som jag har! Då har man ju ljugit för sig själv hela tiden.

Efter tävlingen åkte jag till Utrecht i Nederländerna för att träffa min flickvän Kajsa som pluggar där. Bussresan dit, som varade i 16 timmar ungefär, var inte heller särskilt bra då allt jag gjorde var att älta mina misslyckanden de senaste två åren (något jag inte rekommenderar).
Och det känns som om det var typ en månad sedan när jag tänker på det nu trots att det bara gått tre dagar, men efter den bussresan så var jag övertygad om att jag aldrig kommer vinna något igen.
Men efter att ha träffat Kajsa, pratat med henne, och lagt ut det jag kände om judon på ett sätt jag inte gjort förut så har jag insett något. Ett starkt psyke handlar inte bara om att kunna ta emot stryk och gå vidare. Ett starkt psyke tar såren som motgångarna lämnar och helar sig själv, precis som Wolverine i X-men. Och man kan inte läka ett brutet ben genom att bryta det igen. Vilket var precis vad jag gjorde med mitt psyke efter tävlingen, och har gjort i ett års tid.

Nu när jag skrev ner vad jag tänker så inser jag att det kanske inte är helt sammanhängande, men, från och med nu kommer jag inte längre göra djupa sår ännu djupare utan jag ska jobba hårt för att vara min egna bästa vän. Och jag är helt övertygad om att min bästa vän hade sagt till mig att:
“Den enda vägen det kan gå nu är uppåt”.

Det har bara gått tre dagar men jag känner mig ändå konstigt återhämtad, det är mycket jobb framför mig i vägen mot ett verkligen starkt psyke. Men jag tror jag tagit de första stegen nu.

/Emil

Läs hela inlägget »

Man skulle kunna säga att jag inte gjort annat än bantat hela veckan men jag har faktiskt filmat.... en massa. Ni får ha lite överseende, jag är ju trots allt nybörjare. På att redigera film, alltså.

Läs hela inlägget »
För två veckor sedan smygstartade jag säsongen med en träningsrunda på Matsumae Cup i Danmark. Efter 6 matcher varav två Golden Score-förluster mot Japanerna från Tokai University som gästade hade jag gott om material att analysera inför kommande tävlingar. 

Tillsammans med Klara och Emil bearbetade vi via Skype matchvideorna och identifierade områden som behövde förbättras. Sedan höstens viktklassbyte är det nya saker som krävs av mig på mattan, främst den fysiska biten så tempot är lägre men belastningen större. Från de säsongsavslutande tävlingarna har min vikt tilltagit rejält vilket påtagligt förbättrar mina förutsättningar på tävlingsmattan. 

Det ska bli intressant att se hur den förbättrade fysiken och högre viktenpåverkar söndagens matcher, framförallt kan väntas att min hållning är mer upprätt och säker. Dags att testa mina förberedelser!

/OLLE
Läs hela inlägget »
Universitetet jag och Klara bor vid.
Universitetet jag och Klara bor vid.

So it's been a good week, a tiresome week, a week where I have felt weak, as it were. It has however been giving in terms of judo. I've made some progress, especially when it comes to the technique and I've been able to apply it in situations where I've struggled before. I think I might have produced the best uchi-mata in my fighting career. Which felt awesome. And that's the good part of the week. As for me feeling weak I think it might be a bit of fatigue, not from the training but from the studying. Since I'm not working here in Paris studying and the csn is where I get my money from which makes it quite important to keep in phase with. But as most of you know I find judo way more fun than studying so it's hard to focus on that.
And I don't think I've mentioned it before but I'm studying economics, entrepreneurship to be precise, and french. However the only thing I learnt for sure is to say that I can’t speak french. “Je ne parler france”. I say that a lot, haha.
Apart from my boredom with studying though, I find my time here very fulfilling. The french do not live up to their reputation of being arrogant and unwelcoming, far from it. Everyone I've met have been very nice and friendly, helpful even. But I guess that's down to me meeting lot's of judo-people. It might sound like I'm glotyfing them but I feel that most people that do judo are actually very nice and decent people. Though it might come from the love we share of dressing up in weird clothing and grunting a lot that makes me favour them. Jokes aside, there is I think, friendship to be found when you spill sweat together and challenge each other physically in the way that we do on a judo mat. Since you're so intimate when wrestling it would be weird if you didn't act more intimate with other judokas than you usually do with strangers.  And through the judo I now know more people on the mat than I thought I would after a month. Apart from it being fun making new friends I also think it improves the training when you can have fun with your sparring partners. 

Paris is a beautiful city and living in the swedish student home me and Klara find ourselves very close to the heart of the city, so I've got to say that the living arrangements couldn’t be better. Of course we share a fridge with the rest of our flat mates and someone keeps turning the temperature down so all my onions turned to onion ice cubes. I know that might sound like a minor issue but I happen to like onions a lot and I use it in almost every dish I make. I do about everything with onions when it comes to food, except for eating them like apples (I have however considered it when I've been too tired to walk to the store to buy cooking supplies but I’ve opted against it. So far..), so you might understand my frustration with finding frozen onions in my fridge.

There's only a week left , not of frozen onions but until the european cup in Zürich. I am very much looking forward to this competition though I have a bit of a weird feeling. I can't really put my finger on it but I'm sure it's gonna disappear in time cos I'm determined to start off this new year and new campaign in a good way. As I said the Danish open was a really good competition to start off with as it gave me, Olle and Klara a couple of things to analyse and think about for the european cup coming up. I'm really fired up!

I haven't really kept contact with many people from back home which is a little sad but at the same time quite freeing as I only focus on my judo and I really hope it pays dividends in the coming months.

/ Emil

Eiffeltornet.
Läs hela inlägget »


En video ville jag er så en video får ni! Ungefär så här såg förra veckan ut i tränibgsstil. Egentligen så var jag på gymmet lite mer och dessutom var det lite svårt att filma träningarna på institutet.. så tänk att jag körde liiite mer judo och gym, då ser löparpassen dessutom inte så överdrivet många ut i gemförelse hehe...
 

För övrigt så var detta sista veckan fylld av "vanlig" träning innan zurich och nästa vecka kommer gå åt att (tack gode gud) banta. Det! Kan jag defintivit göra en video på! Kanske kunde vara lite kul??? Sjäkva videon skulle vara otroligt tråkig haha, Jag som gnäller, aldrig äter och bara kör sjukt lågintensiva pass emellan att jag gnäller o sover men kan ju vara kul att se hur bantningen går till och hur den påvärkar livet i almänhet.
Så ni som inte har egna bantande barn innan tävlingar hemma kan få lite medlidande till dessa medmänniskor.
Ska fundera på det!

Klara

Läs hela inlägget »

@mattsson_judo på instagram

63

3 good performances on a day that promised more ended in 2 defeats and a place just outside the podium. We go again on Sunday! #judo #mattssonjudo

48

When you are satesfied with the lift but still have to see what coach says #klovatyngdlyftning

39

Kan lugna er om att min drop inte ser ut såhär längre efter denna dag! Rob löser allt hopplöst han 😌 #nordicjudoacademy

Senaste kommentarer

  • Gerald » Back again!:  ”Jättekul och grattis för medaljen ! Välförtjänt . Plus en komplimang , du skriv..”

  • herbert » Clickbait efter Zürich:  ”Jobbigt att läsa, men bravo att du delar med dig! Som du själv säger, vägen på r..”

  • Erling Åkesson » Alla klaras bantningshemligheter exposed :  ”Sluta banta.”

  • Gerald » Veckan har gått :  ”Bara lite avundsjuk ..... våren i Paris är såååå underbart”

  • Roberto et Henri » 2018:  ”Vi följer dig Klara!”

Senaste inläggen

Arkiv