Adidas Judo från Nipponsport!

2019 > 01

I måndags anlände jag till Paris för att bo på det svenska studenthuset i Cité och (gissa vad..) träna judo. 

2018 var ett år utan någon resultatutveckling för min del. Jag växte som person och judoka men inte resultatmässigt, vilket är viktigt för mig. Såklart. 
Så nu är jag i Paris för att ändra det. Med fler sparringpartners och tränare än vad som finns i hela Sverige känner jag att det här är rätt ställe för att ta sig till nästa nivå. 

Måste bara försöka lära mig franska också. Vilket borde ta typ 2 veckor. Har jag hört. kanske..

 
/Emil

Läs hela inlägget »

Idag! Har det gått 1 vecka sedan min otroligt stora storebror emil flyttade till Paris för att vara min personliga peppare och sen köra lite judo på sidan, givetsvis, men det får han berätta själv om.

Ofta under tidsspannet av en månad eller så efter x antal riktigt hårda träningar så kan det hända sig att man blir lite trött på judo.. Sjukt, jag vet! Det har ofta varit dem stunderna jag hör av mig eller söker lite extra stöd i min kära familjechatt som går i full fart om dagarna men för en tid tillbaka så bästämde sig även Emil för att komma hit och ingen var gladare än jag kan man väl säga! Denna vecka har varit jobbig som vanligt, men kul har jag haft det! Institutet och våran klubb har som alltid levererat. Mer än så har nog egentligen inte hänt.. eller jo.. uppdrag få ner Klara i -57 har smygstartat en aning också! Villket jag faktiskt inte alls är speciellt ledsen över än, utan snarare så känner jag tävlingsnerverna krypa på då jag inte kan hålla mig från att ligga halva nätterna och analysera mina senaste judomatcher bara för att få känna lite tävlingsnerver!

Allt gott från Paris
/klara

Läs hela inlägget »

Om jag skulle summera 2018 i ett blogginlägg... 

Egentligen borde jag bett Emil komponera detta blogginlägg åt mig då jag är den av mina syskon som skriver de mest förvirrande och felaktigaste texterna. Men med det sagt kanske detta blir mer genuint och förhoppningsvis mindre pinsamt när ni inte kan läsa mina tankar och reflektioner ändå! 
 

2018 började i något som jag skulle beskriva som total misär judovis. Jag hade precis lyckats att gå ned till in nuvarande viktklass 57 och det var ju förvisso en vinst från min sida men efter jul hade jag nästan gått upp all vikt som jag tappat. Den stora förlusten var inte vikten utan snarare kännslan i kroppen, jag kände mig långsam och inte alls lika effektiv som vanligt (absolut starkare då hela julen spenderats i gymmet). Jag har ofta en syn på min judo som mycket aktiv, när det kommer till rörelse iallafall. Får jag inte utrymme för detta blir det lätt så att jag tappar intresse i att ens fullfölja bytet. Visst gör man det ändå men man är ju mer eller mindre tvungen till det. Denna kännsla var bedrövlig, samtidigt som jag inte visste vad jag skulle ta mig till kom ännu ett läger i Borlänge som start på året. Det ända jag egentligen fick göra där var att köra randori på alla andras än mitt eget sätt och det gjorde mig.. ja, olycklig. 
 

Vad fan skulle jag göra? Jag ville inte köra judo eller, jo, det ville jag kanske, men fan inte här. Då menar jag självklart inte endast Borlänge, dom har ju ett otroligt schysst badhus nära dojon! Utan Sverige. Jag gissar att ni som pratat med mig redan vet var detta är påväg. Det var mer eller mindre i Borlänge som jag bestämde mig för att jag skulle ta mig till Paris oavsett vad som hände. Antingen det eller så skulle jag bosätta mig i Borlänges badhus (lilla äventyrsdelen för att vara exakt).
 

Hela första halvan av 2018 gick således åt att hitta och försöka lösa boende, försörjning och träning i Paris samtidigt som jag skulle överleva väntan i Sverige. Ovissheten var ganska totoal, skulle jag lyckas eller inte? Och om jag misslyckas, vad händer då? Men ni vet ju redan hur det gick! Hösten kom och jag flyttade. De första 4 månaderna gick. Jag trivdes, tränade och, ja shit va jag tränade.. allt egentligen för att verkligen komma in i 57. Absolut är jag nere viktmässigt men det är en helt annan grej att etablera sig i en ny viklklass. Styrka, judo, konditon och huvudet måste vara med. Ärligt så är nog detta inget som man någonsin blir klar med, det kommer ju hela tiden bara nya mål och utmaningar och även om jag tycker att 2018 var ett år som jag utvecklades otroligt mycket så ser jag inte det som ett avslut eller 2019 som en början på ett nytt kapitel. Om något är det en konstant "fight" för att bli bättre än igår. Något som jag ständigt oroar mig för och faktiskt innerligt älskar verje sekund av. Känslan av ovisshet är nog något som kan beskriva mitt 2018 och det är nog också det som gör det till det mest spännande året i detta, än så länge korta liv. 
//Klara 

 

Läs hela inlägget »

@mattsson_judo på instagram

50

The face of success

77

For the first time ever, we were both in the finals together. This was quite the way to close out this season. On to the next year! #Repost @klaramattsson ・・・ Mina bröder och en hemlös kille. Men han fick vara med för vi var glada!🌟 #finalpass #silverärok #justnuiaf

68

3 good performances on a day that promised more ended in 2 defeats and a place just outside the podium. We go again on Sunday! #judo #mattssonjudo

Senaste kommentarer

  • Gerald » Back again!:  ”Jättekul och grattis för medaljen ! Välförtjänt . Plus en komplimang , du skriv..”

  • herbert » Clickbait efter Zürich:  ”Jobbigt att läsa, men bravo att du delar med dig! Som du själv säger, vägen på r..”

  • Erling Åkesson » Alla klaras bantningshemligheter exposed :  ”Sluta banta.”

  • Gerald » Veckan har gått :  ”Bara lite avundsjuk ..... våren i Paris är såååå underbart”

  • Roberto et Henri » 2018:  ”Vi följer dig Klara!”

Senaste inläggen

Arkiv