Adidas Judo från Nipponsport!

2018

Det har varit en stillsam höst, tävlingsmässigt det vill säga med en tävling i Bratislava och säsongens sista under morgondagen. Utanför tävlingsmattan däremot, där har jag haft det riktigt tufft.

I svallvågorna till sommarens europacup i Tyskland avlade jag ett omvänt nyårslöfte, jag skulle gå upp i vikt. Omedelbart inser du utmaningen då jag berättar att intervallen till nästa viktklass är om 9kg, strax över en tiondel av den dåvarande kroppsvikten. Men, till skillnad från vad du mot förmodan antagit är det inte träningen som utgör den största utmaningen. Träna har jag gjort hela livet. Så pass starkt betingat är det att jag inte kan gå mer än ett dygn eller två innan saker måste lyftas, slängas eller springas förbi. Jag är en mardröm att bjuda med på semester, än så länge stämmer ditt antagande. Nej, det största problemet är all mat jag är tvungen tvungen att trycka i mig för att nå min nya klassgräns utan att misstas för en fylld sopsäck ifall du skulle krama mig. 

Imorgon är det alltså i denna nya klass jag tävlar, -90. Jäklar vad kul det ska bli. 

Idag var det däremot Klaras tur på mattan i sin första europacup sedan flytten till Paris. Efter fyra matcher slutade hon på en niondeplats. Hennes rörelse men framförallt hennes attacker såg annorlunda ut. De var mer precisa och följsamma än tidigare. Även om det inte blev någon medalj denna gång så är det inte långt ifrån, några månader till i Paris fixar det.

Imorgon plockar vi nya medaljer.
godnatt
/OLLE
Läs hela inlägget »

Lördagar är till för vila här i Paris för på söndagar börjar det nästan om.. Även fast det kanske är med ett lite mjukare teknikpass så tycker jag att lördagar känns som en bra dag att uppdatera lite och göra saker som behövs typ tvätta, uppdatera bloggen eller lägga in det där distanspasset jag helatiden skjuter upp på att jogga.

Denna vecka har min polare Oskar Jaskari varit nere och tränat med mig och som om inte judon var nog med kul har det hänt en del saker! Utom att spöa folk på institutet presenterade jag honom för klubben i Belleville där temat tydligen var att visa upp alla tekniker vi gjort för att bli bedömda av ett fyrtiotal fransmän som msst sitter skrattandes eller mumlar något på franska om fotsvepen som inte håller (ett återkommande problem för miss Mattisson, anser de). Iallafall så brukar jag få gå upp och visa som vanligt, men jag trodde de skulle vara lite schyssta mot Oskar för att han var ny. Icke! Först av alla skulle vi (les suedois) visa en övergång i mattan från kast och jag fick hjärnsläpp när jag väl skulle visa.
”Vad fan ska jag visa, Oskar?” Han kollade på mig lite smått panikslaget och svarade att det jag nyss övat på i 15 min skulle vara ett bra alternativ. Efter 15 sek av bara skruvande körde jag bara! Svepet jag körde på Oskar blev så hårt att ingen riktigt var med på hur högt det skulle smälla och alla fransmäns reaktioner var att gå från ett dovt ”oooh” till applåder och jublanden. Ja, kort sagt, så fick vi godkänt och slapp visa vid nästa demonstration, haha. Dessutom har jag fått en ny standard på fotsvepen jag nu borde utföra....

För övrigt så vet jag inte om jag lovat er en liten filmsnutt på vad jag faktiskt gör här nere, eller inte, men jag har nu i en månad försökt filma med en GoPro som inte vill ladda över filerna till datorn så jag kan redigera MEN misströsta ej! Här är en liten minivideo från två dagar i Paris som jag lyckades fånga på min iphone. Bara så att mamma kan vara lugn med att jag faktiskt tränar här nere och inte bara äter McDonalds.

Men nog med den senaste veckan! Nu taggar vi bantning och tävlingen i Malaga in för nästa vecka! På återseende
//Klara i paris!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: klaraiparis

Lördag idag alltså så jag tog min väska tryckte ner min adidas gi och drog till noisy-le-grand stax utanför paris för att tävla i en liten regional tävling. Eftersom att det är europa cupen i malaga snart var det ändå en bra grej att göra kännde jag. Alltid bra att få slita lite aggresivt i andra tjejer, sånnt är ju kul!
Jag körde alltså i 63 och började dagen mot en tjej som var säkert 1 huvud längre än mig.. måste erkänna att jag blev lite ställd haha, men jag lyckades ändå tagga till riktigt bra och enligt mig var det faktist dagens prestation när jag fick in ett höftkast som jag vann matchen på! Även då min semifinal gick på total tiden 20 (?!?) Minuter. Så ni kan ju bara fatta villket schysst höftkast det blev (Bra klara)! i finalen fick jag dock spö, finns inte så mycket annat att säga. Blev kastad i början av matchen och jag kunde inte greppa mig in igen även fast jag tyckte att försöken var helt okej så får jag tyvär även denna gång massor att ta hem och jobba på!

Ska vi snacka lite priser då? Som silver medaljör här i paris på en regional tävling får man
1 stycke väska
1 stycke buckla
1 ljus hållare/burk?
en fet smäll i ansiktet
Och blommor. 
Medaljerna sparar de till de nationella mästerskapen dock... så lär väll på ställa upp där snart, lite mindre jobbigt att ta hem till mamma tänker jag.

På tal om livet så måste jag bara berätta om klubben i bellevil som jag tränar hos! Jag vet att jag redan är lite färgad då jag lärt mig gilla fransk judo ut över det vanliga men denna klubb är riktigt trevlig! (och bra såklart. Sjukaste teknik hacksen i mitt liv) Alla värkar gilla varandra och de har tagit in mig på ett sätt jag värkligen uppskattar. Däremot så kan ju ingen här i frankrike mitt efternamn så tänkte byta till Mattisson för att underlätta för dom. Men även efter en hel kväll av gnällande på Mattissons fotsvep så känner jag mig alltid riktigt glad och peppad när jag sitter påväg hem till mitt studentrum igen! Idag tillexempel var alla stöttande, gav mig tips och hejade även fast jag är relativt ny. Stockholm, jag är ledsen men smått kär i paris är jag.

Det är lite roligt att man ofta när man ska göra något nytt funderar över de som kan gå fel när det nästan alltid löser sig.

Ja men vi hörs snart igen då!! Kul att det ändå är några av er som är lite nyfikna på mitt liv!
// Klara Mattisson

Läs hela inlägget »

Jag kan ju börja detta inlägget med att säga att jag faktiskt mår bra och överlevt de senaste dagarna och att jag har fullt upp med judon! Varenda dag kan jag om jag vill (klart jag vill) träna judo! Något som jag inte alls tar lätt på. Från otroligt bra sparring på institutet till teknikträning i belleville och som en extra liten motivering brukar jag köra lite skojjudo på söndagar och får då lite mer egen teknikträning.
Dessurom är det just nu upptakt till de franska mästerskapen så de flesta tjejerna som tränar på Incep har kommit för att få ny sparring på just institutet! Så jag vet inte om ni har koll på instagram, men!, jag har fått väldigt mycket spö de senaste sparringpassen villket som har varigt både bra och dåligt men när man känner sig lite nere är det alltid skönt att telefonen faktiskt funkar så man kan ringa hem och gnälla lite.. ärligt talat så händer det mer än jag gärna skulle medge. Förhoppningsvis är väl detta sånt som gör en bättre.. det har folk iallafall sagt
För övrigt prövade jag på lite boxning i söndags efter ett av skojpassen! Oootroligt roligt fast då jag egentligen inte alls är bra på att slåss.. ni kan fråga de jag brukar sparras med när jag väl är på nacka dojo och kör lite ju jutsu. Hela den där slå folk i ansiket grejen skrämmer mig som har regler som skyddar mot snnt så när de väl ska slå mig brukar jag hoppa undan och sen komma på att de va ju en kontring jag skulle göra där... hur som kan ni ju som ett litet tips hålla koll på instagram där jag kommer uppdatera ganska mycket nu de kommande veckorna härifrån paris!!

Ha det bra
Klara

Läs hela inlägget »

Det är här jag sover, äter och ibland duschar, Maison des etudiant suedois, nära Cité Internationale Universitaire de Paris. I drygt 14 dagar har jag nu varit i Paris sedan jag flyttade hit för att träna och plugga. Jag har börjat känna mig rätt hemma och min knappt existerande franska har faktiskt varit ganska behjälplig några gånger. Som kvällstid på McDonalds när jag är på väg tillbaka efter träningen, till exempel ;-) Här är saker en aning annourlunda så klart! Större stad, större tunnelbana och mer människor. Jag kan säga att det är rätt skönt att ha varit här några gånger tidigare, så man inte går vilse hela tiden och faktiskt ändå förstår på ett ungefär vad som pågår!

Hur som helst har jag två ställen jag brukar träna på. En hemmaklubb på ett ställe som heter Belleville och sedan gamla pålitliga Institut du Judo där all randori brukar hända. Förutom det har jag ett gym här på campuset där jag bor och ofantligt många parker/trappor att springa i när jag bli trött på att sitta och plugga i biblioteket eller kolla Netflix i sängen.
Enda jag egentligen saknar här borta är en våg... som för övrigt inte går att hitta på någon av de två mataffärerna jag än så länge besökt för att handla tonfisk och pepsi max.
Tills vidare!
/Klara i Paris

Läs hela inlägget »

Då var jag återigen på det årliga lägret djupt i den vitryska urskogen.
Internet är svagt, matbutikerna obefintliga och maten kommer i lite för små portioner.

Men lägret är igång och det första passet är precis avslutat.
Det blev 4 byten i mattan x 3 minuter, och 6 byten i stående x 5 minuter.
Inte jättetufft på papper kanske, men i en hall som är så varm som våran dojo så blir det väldigt jobbigt väldigt snabbt.

Vi kan väl sammanfatta träningen med att det gick lite segt och så kan vi stanna där.

Men det är en judoblogg trots allt och jag kan väl säga att det sega var att jag bara lyckades mäkta med typ 3-4 kast på 6 byten. Inte skitkul när man helst vill kasta folk en 30-40 ggr som de riktiga proffsen gör. Men klyschan om att man ska ta ett steg i taget är applicerbar även här.

Jag får ta och käka en god middag (förhoppnongsvis) och sova ordentligt i min (pyttelilla) säng så kommer nog morgondagens träningar gå bättre.

Bara 4 dagar kvar.

/Emil

Läs hela inlägget »

Tja, vad kan man säga?

Jag lyckades inte bygga på den positiva känslan jag hade efter Tyskland och föll i första matchen redan.

Jag vill inte vara negativ, sånt bryter bara ner, men prestationen är inte bra nog.
Det suger att förlora, jag hatar det, och det tror jag att jag säger varje gång det händer. Och det är svårt att inte ta en förlust personligt. Självklart är det inte fel på mig utan fel på det jag gör.. Just nu känns den meningen bara som trams dock.

Jag gjorde inga stora misstag eller fel i matchen egentligen. Det var bara att jag inte tog de lägen jag fick, men när jag gjorde det blev jag slängd. Han tog sitt läge bättre helt enkelt.

Efter tävlingen kommer vi åka och spendera nästa vecka på vitryssarnas olympiska träningsanläggning i Stayki och där kan jag jobba på det som inte gick idag.
Även om känslan är att jag helst skiter i allt och åker hem så ser jag ändå fram emot lägret.

Emil.

Läs hela inlägget »
30 grader och fukt som i en nyligen använd duschkabin. Trots att det känns en djungel så befinner vi oss endast i Tyskland.

Idag är det alltså dags för European Cup Saarbrücken, sommarens första event flr mig och Emil och förberedning för de måbga tävlande som ska till VM om en och en halv månad.

Om ungefär en timme går vi båda vår första match, dags för uppvärmning.
/Olle
 
Läs hela inlägget »

Jag olle och våran yngre bror pelle har spenderat helgen i arvika på judoläger med stor del av den svenska judo eliten. 5 träningar hann vi med och sjukt mycket sol!
Jag personligen hade väldigt kul och fick en liten genomkörare med massor av randori som behövs lite då och då. Pelle och olle körde också på bra sen var ju bara rent allmänt allt som det brukar. Folk är glada och trötta men skrattar inte ofta så mycket som jag gör när jag är iväg på dessa saker!

För övrigt har jag lite info om vad framtiden har i kikaren för mig. Jag ska nämligen flytta till paris 3/9 för att köra judo och plugga. Planen är att stanna ett år och köra så mycket judo som jag kan. Jag är otroligt taggad och lite rädd. Känns lite konstigt att jag ska flytta så långt ifrån alla när jag de senaste 20 åren inte bott längre än 5 min max ifrån min familj..

dags att damma av mina franska steg jag sparat från skolan för att jag ”någon gång i framtiden ska ta hand om det”
min franska lärare i grundskolan hade fått sig ett gott skratt om hon vetat att jag av alla i vår grupp ska flytta dit haha.

Allt gott. Klara

Läs hela inlägget »
Jag och coach Uffe som älskar när han tvingas ha slips och kavaj – för då är det medaljmatch... Jag och coach Uffe som älskar när han tvingas ha slips och kavaj – för då är det medaljmatch...

2018 har varit ett projekt, ett åtagande i att utveckla min närvaro på mattan efter ett dystert 2017. Vi började året med att planera in tre tävlingar med specifika mål och uppgifter att arbeta mot. Efter varje delsteg har vi tillsammans analyserat och utvärderat tävlingen för att identifiera vad som varit i behov av att betonas mer på träningen, oj vad det givit resultat. 

Gårdagen är jag riktigt belåten med. Inte för att jag tog min sjunde europacupsmedalj, även då det alltid är trevligt att ta med sig en i bagaget på resan hem, utan för att min Judo var precis vad vi arbetat mot. Upplevelsen av knivskarpt fokus jag hade på mattan igår kan vara en av de mest belönande och det är precis vad jag nu ska bege mig tillbaka till Stockholm för att fortsätta träna på inför nästa utlandsresa. 

Ett stort tack till vår sponsor Nippon Sport som tillhandahållit oss med våra helt fantastiska Adidas-dräkter!

Inte att glömma är viktklasskollegan Victor Busch som vann sitt första europacupsguld. Grattis!

/Olle

Läs hela inlägget »

Maj månad är kommen och jag beger mig till Sarajevo. Det är ungefär en månad sedan min senaste tävling och jag är inget om inte taggad. I Dubrovnik var det många delar som föll på plats och mycket som stämde, saker jag givit extra mycket uppmärksamhet på mattan den senaste månaden. 

Klockan stod på sju och vågen på 82.6 när jag begav mig till Arlanda. Efter åtta timmar var jag framme på hotellet, 14 hg lättare. 

Om några timmar är det match, första dagen är tillägnat oss tyngre viktklasser för ovanlighetens skull, och jag är definitivt redo.  //olle

Läs hela inlägget »

“Self doubt’s only something in your head.”

So I haven’t had the best runs of form this year and it’s been really heavy psychologically.
It really sucks to say but my confidence is low, probably lower than it’s ever been, and try as I might I just can’t seem to shake the self doubt right now.
More than anything I’m disappointed at how I’ve handled things. I’ve just been going through the motions hoping that I would come good at the end of it. Thing is, as it turns out, that didn’t get me anywhere. I’ve always been my own biggest fan. I’ve believed myself capable of the greatest things for a long time now and until recently my psyche have been untouchable, unbeatable. But after Prague it just sort of... vanished. Did a dissapearing act like some sort of magician and left me feeling really shitty.
The European cup in Dubrovnik is one that I should have left with a medal and it broke my heart that I couldn’t bring it home this time. But that’s what happens when you don’t perform and doubt yourself.
And I’m sorry it took such a long time to put this post up on the blog but it’s been hard. I think my judgement have been seriously crowded after that poor performance in Dubrovnik where I think I hit rock bottom, mentally. Now it’s been a week and I think it’s finally sunken in. I’m better than this, just not right now and that’s okay. There’s plenty of time and plenty of things to try before I throw in the towel.
So that’s where I am right now. I know that things aren’t going to well but I’ve also understood that I can get out of this rut and I’m determined that I will.


Emil Mattsson

Läs hela inlägget »

Tre tävlande, med coach och även en supporter. Full bil åkte vi tillsammans ut till Arlanda vid 03:30 imorse, 12 timmar senare är vi framme i Kroatien för att förbereda oss inför invägning. 

Klara har skött sin viktnedgång klanderfritt, utan problem vägde hon in i 57-kilosklassen och lottades att möta bronsmedaljören från OS i London, fransyskan Pavia.

För egen del har inte vikten varit några problem, faktum är att jag vägt väldigt lite de senaste dagarna vilket i detta fall faktiskt är väldigt bekvämt då det ger mig mer utrymme att äta och fylla på med energi fram till att jag ska stå på vågen. Under morgondagen uppdaterar jag er hur det går för mig med de sista kilona men för tillfället har jag väldigt svårt att koncentrera mig nog för att skriva detta, Klara ska ju möta OS-trean, jag har annat att tänka på! :D

God natt
/Olle

Läs hela inlägget »

Bantning på resande fot är ingen höjdare men det är invägningen som blir klar i kväll! Det är dags för european cup i kroatien och den 2 a senior tävlingen för mig i år! Känns bra (bortsätt från hungern) och jag är laddad inför i morgon. Mer info än så har jag tyvärr inte just nu än att dubrovnik värkar vara varmt då jag endast kan se solen från planet just nu ! Hörs senare //klara

Läs hela inlägget »

Förlust. Igen.
Det tär på en, äter iväg på ens självförtroende och gör att man ifrågasätter sig själv och allt runt omkring, ”vad gör jag för fel?”.
Det värsta är att förlusterna funnits där ett bra tag nu, från i somras för att vara precis, och jag lyckas inte hitta den vinnande formen. En slump i form är alltid tuff att hamna i, men ju längre den är desto jobbigare blir det.
Så vad händer nu? Vad ska jag göra för att komma ur det här?
Inte den blekaste, ingen aning, vetefan.. Jag vet inte.
Allt jag vet är att jag måste härda ut, det här är ett prov på min mentala tuffhet, inte min förmåga. Jag måste ta mig igenom för att kunna resa mig över och om jag gör allt rätt kommer jag kanske komma ut bättre på andra sidan.
En veckas läger följer efter den här undermåliga insatsen, jag får försöka göra någonting av min förlust, annars är den förgäves.
Man vinner ingenting på att tycka synd om sig själv, men det är jävligt svårt att undvika när man känner att allt går åt skogen. Men jag tror på de orden och jag vet att gjort är gjort, jag kan bara påverka vad jag gör till nästa tävling på nästa träning, träningen efter det och träningen efter det.
Jag önskar att min dag slutat bättre, och med såna här insatser är det allt jag kommer kunna göra.
Jag har hårt jobb framför mig, dags att hugga in.


/Emil

Läs hela inlägget »

2 veckor efter min senaste tävling i Bulgarien är det dags för nästa, den här gången är det världscup i Prag som gäller. Vi har precis landat, jag, Olle och Robin. Robin som också tävlar på söndag.
-100kg viktklassen är stor, närmare 40 deltagare, och med flera duktiga judokas. Jag ser fram emot söndag, utmaningen är alltid roligare ju starkare starftfältet är.

Än så länge i år har jag inte plockat hem några medaljer men skam den som ger sig!
De senaste veckorna har jag jobbat stenhårt på att analysera mina matcher, titta på vad som saknas och vad jag ska göra mer av. Tävlingsvanan är tillbaka och jag känner mig fullt redo. I helgen ska jag vara mer aggressiv i min judo, mer vågad i mina tekniker och med ett högre tempo än tidigare. Matchen börjar från den första sekunden och jag vill ligga på 110% genom hela, det har jag orken till.

Just nu fixar Olle ackrediteringen, jag och Robin chillar och tittar på när coachen torteras av EJUs officiella utsända, precis som det ska vara.

Läs hela inlägget »

Efter 3 matcher där jag stod över en slutade min dag med en 7:e plats. 1 vinst och 2 förluster. Det är inte bra nog. Tävlingssäsongen har börjat och jag känner direkt att jag har hårt jobb framför mig om jag vill ta en medalj i vår.
Första matchen var en bra match från min sida, jag vann greppningen, kontrollerade och hittade tajmingen i ett svep som gav mig en wazari-vinst.
Andra matchen är jag inte nöjd med. Jag mötte en frnsman jag kört mot tidigare, då förlorade jag i golden, och kom inte in på honom de första två minuterna av matchen och plockade ganska snabbt på mig 2 varningar. Jag började jaga men åkte på en wazari som jag inte lyckades ta igen trots att det var nära.
Tredje matchen gick åt helvete. Jag känner att jag kan vinna över ryssen jag mötte men tajmade mina attacker dåligt och blev slängd på ippon.
En sjundeplats är inte vad jag kom hit för, jag kom hot för att vinna. Men om två veckor får jag chansen igen i Österrike så det är bara att bygga vidare på årets första tävling.
Nu blir det att heja på Robin Pacek som tagit sig till en bronsmatch i -81!
/Emil

Läs hela inlägget »

Jag har inte tid att gå runt och ”leva life” i Paris som mina syskon. Nej, just nu är jag på väg till Bulgarien och årets första världscup med Uffe som coach.


Under vintern har jag gjort stora steg framåt fysiskt sett. Jag känner mig starkare och snabbare än tidigare, jag har dessutom lagt på mig runt 3kg muskler (hoppas jag) och måste banta inför invägningen ikväll, från 106kg till 100kg. Sex kilo kanske låter mycket men allt är relativt, i förhållande till min vikt är det knappt 6% så för mig är det inga problem. I skrivande stund ligger jag på runt 103kg och har gott om tid att gå ner dem i lugn och ro.


Lottningen för min viktklass finns ute, jag möter vinnaren av en Azerbadjan och en Litauer då jag står över första matchen. Känslan i min kropp är att det här kommer gå ruggigt bra, det enda jag känner mig oförberedd på är de nya reglerna som jag aldrig tävlat med innan. Men judo är fortfarande judo så det ska inte vara några problem.


Som min vän Fredrik Gourlay brukar säga:
”HAJIME!” - Nu kör vi!
/Emil

Läs hela inlägget »

Ont i fingrar, ont i ryggen och ont på ställen där jag inte visste det fanns muskler. Dessutom fick jag ett stort rivmärke i pannan som bara var det första av alla märken jag fått i ansiktet... Tjejerna här i Frankrike har en förkärlek för att vara lite hårda och tuffa! Men kul som in i helvete är det.
Något jag uppskattar med Frankrike och Paris är alla dessa miljarder judoutövare (känns så iallafall) som älskar att boka upp nya små damer från Sverige för fight. Jag har en del att välja på här.
Olles och mina dagar består mycket av teknik och fysträning utöver all randori, så några få lyckliga timmar går åt att kolla runt i paris caféer och lite annat kul. Annars sover vi mest – och svettas... Jag kom hit med nya dräkter (Adidas, från Nipponsport.se) och kommer åka hem med dräkter som luktar som om de är två år äldre... Tur att Olle tog med sig en ny spray-deo så att man kan lura några tjejer att man luktar lite gott iallafall.
//klara
 

Läs hela inlägget »

Tidigt började denna vecka, endast några timmar in på måndagen steg vi upp och begav oss till Arlanda. Skjutsade av Klaras pojkvän Robin hann vi med flyget och var framme i Paris innan förmiddagen var över.

Endast två dygn har passerat men vi har ändock hunnit med en hel del, fem pass för att vara nogrann. Särskilt med passen denna vända är upplägget för vår egen utveckling. Snarare än att fokusera på vinster och kamp i sparringen har vi uppgifter och mål att ta med oss från teknikträningarna. Det leder till ett nytt förhållningssätt med massa möjligheter, det tvingar dig att uppmärksamma och sammanlänka flera aspekter av din Judo som tidigare försummats. Lite kreativitet och nyfikenhet ger fin utdelning mot kvalificerat motstånd.

/Olle

Läs hela inlägget »

@mattsson_judo på instagram

39

Andas! Är något jag ofta får höra och det är både här som hemma i stockholm! På fysen, i gymmet, på judon och ibland bara i vardagen.. men som om inget hänt håller jag lika glatt andan ändå. För att jag kan #pucko #klaraiparis

44

Time for Semi Finals. #mattssonjudo #nipponsport #egrannar #judoglasgow2018

35

Det återstår ungefär 15 minuter innan Emil går sin första match på världscupen i Glasgow.

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Arkiv