Ja, efter SM i Haninge kan man väl säga att vi Mattssons tog med oss delar av SM hem till Älvsjö! Både jag och Emil vann våra vardera klasser och blev svenska mästare! Olle förlorade finalen och blev 2:a, inte helt fel det heller.. Även om han blev besviken är det inte de sämsta som kunde hända.
Lördagen kändes bra, men lång och seg till en början, eftersom jag inte började förrän klockan 4. Men efter en bra uppvärmning och lite avkoppling innan första matchen kände jag mig lugn och fokuserad resten av dagen och det gick ju vägen :)
3 matcher vann jag på ippon, 1 på wazari och 1 på shido.. Helt okej enligt mig.
Det var ju helt klart superkul att vinna och så, men ärligt så kändes det nog så bra att ha all support runt omkring sig. Från Olle, Emil, Robert och våra små supporters från Stockholms judoklubb som sprang runt i hallen!
Slutligen vill jag säga tack till alla som var och kollade, superkul med stämningen och era snälla rop och hejande!
Och sist, men inte minst, grattis till alla våra duktiga ungdomar som kämpade på Södra Judo Open vid sidan av SM! Riktigt roligt att se hur vissa av dom utvecklas.
/klara

Så var dagen kommen, SM. I år går det i Torvallahallen i Haninge med matchstart 13.
Från klubben tävlar jag, Emil, Klara och Linus.
Det går att följa tävlingen live här

/Olle

Igår var vi nästan 30 stycken på vuxen/elitträningen vilket verkligen märktes på stämningen i dojon.
Vi har ju bara varit 4-5 stycken på elitträningen (jag, olle, klara, axel och linus) väldigt länge, men under de senaste månaderna har det kommit mycket bra folk till stockholm och stämningen på träningarna har blivit riktigt härlig.
Ville bara dela av mig av lite bilder från igår, så att ni ser hur kul vi har det ;)
/Emil

Jag har varit på en del OTC (olympic training camp) läger nu men jag kan ändå inte låta bli att se på de andra atleterna, med den meritlistan många av dem har, med stora ögon.
Dessutom var det här ett av de bästa lägrena jag har genomfört, från min sida. Kastade och hävdade mig mot mycket bra judokas, judokas jag inte har ens har kunnat tänka mig kasta.
Utöver träningen så har det varit en riktigt rolig vecka med landslaget och måste säga att det är väldigt roligt att få dra runt med ett så härligt och målmedvetet gäng atleter.
Nu kommer fokus ligga på att förbereda mig inför SM på lördag. Där ska jag bara vinna!
/Emil

Tråkigt är det, att mala på utan resultat att visa upp. Att anstränga sig till fullo för att i slutändan sitta vid mattkanten och räkna småsakerna som gick vägen i matchen, samtidigt som förlusten hänger över en. Detta trots att denna tävling kändes mycket bättre än förra.
I första matchen mötte jag Maxim Buga, ryssen som gått till final och förmodligen tar guldet. Det kändes riktigt bra, lejonparten av greppningen dominerade jag, poäng kändes nära och ingen av hans attacker utgjorde någon fara. Med fortsatt press verkade det som att shidoledningen jag höll kunde sträcka sig till matchens slut vilket såg mer och mer möjligt ut då ytterliggare en varning låg i luften. Så plötsligt tog matchen slut, han lyckades peta in en fot när jag gick in för att attackera. En minut och tjugo sekunder kvar på klockan.
Nästa match gick mot polacken Damian Stepien som jag blev diskad mot på SWOP i höstas. Någon revansch blev det däremot inte. Efter en varning i matchens tididigare skede försökte jag jaga igen det. Jag kom in väl på honom tyckte jag men var gång lade han sig ner eller dök på låga attacker som kändes endast vara menade att fly från greppningen. Varning uteblev och efter att ha jagat i några minuter lyckas han kasta mig på en Yuko som jag med dryga halvminuten inte lyckades hämta igen.
Vad som svider är egentligen inte förlusten i sig, även om det också är tråkigt, utan att inte leva upp till min ambition.
Efter de två operationer som krävdes efter min skada i slutet av förra året har jag haft en bit att gå för att nå tillbaka till den nivå jag då låg på. Till viss del visste jag att det skulle ta ett tag även om det är längre än vad jag hoppades på. Idag verkade allt stämma. Jag var övertygad om att det skulle gå bra. Men icke.
I denna sits är det enda att göra att gå vidare. Vidare till veckans läger i Ungern. Vidare till nästa träningspass hemma. Vidare till nästa tävling. Det går inte att säga när mina förhoppningar infrias, det enda som är garanterat är att jag kommer befinna mig i denna position igen och igen, och igen. Den största utmaningen är att klättra upp ur avgrunden och med ett leende klättra upp när jag hamnar där igen.
Nu kommer allt satsas på OTC-lägret i Tata.
/Olle

Ja, vad kan jag säga? Det var inte min dag idag.
Efter första matchen kände jag mig seg och trött fastän det var en match jag vann relativt enkelt.
I andra matchen var jag inte riktigt med och tabbade mig rejält när jag fastnade i en fasthållning i första minuten. Torsk.
Återkvalsmatchen var, måste jag säga, komstigt dömd. I början av matchen fick båda en passivitetsvarning och ganska snabbt efter det fick jag en till. Efter halva matchen kom jag igång med attackerna och han hade inte så mycket att komma med, då blev det en till passivitetsvarning till båda. Jag började jaga med ungefär 1:30 kvar på klockan och hade flera bra attacker medans han flydde, ingen varning.
I slutsekundrarna gick han in på en låg seionage som jag inte hade ork nog att stå emot, wazari. Sen var matchen slut och jag ute ur tävlingen.

Det känns surt. Jag kände mig svag och nådde inte alls upp till standarden som jag brukar hålla.
Jag är inte alls nöjd och kommer grubbla ett tag över vad som gick fel idag. Sjukdom är självklart en del i det men många fler saker spelar in under tävlingsdagen.
En jävla skitdag blev det i alla fall.
/Emil

Mycket riktigt, både jag och Emil är förstaseedade här på Europacupen i Dubrovnik vilket känns riktigt häftigt. Det är i viss mån ett kvitto på all den tid vi tillsammans hängivit vår satsning. De steg vi tagit på vår resa.
Med kvällens knappa uppdatering, egentligen syftad till att ge en nick om var vi är och ska göra, lämnas utrymme för en längre uppdatering under morgondagen. Efter kvällens långa jakt på mat och diverse förnödenheter ter sig sömn det enda alternativet.