Jag sitter på flygplatsen i Helsingfors i väntan på mitt nästa flyg till Tartu, Estland. Både Klara och Emil är redan på plats och inväntar kvällens invägning, Emil med aningen sämre tålamod som under veckan gått ner 5kg till 90kg.

Imorgon är det tävlingsdags för Klara och Emil men för mig tid att coacha. Efter Emils och Klaras framgångar på SM för två veckor sen kan jag med gott samvete säga att chanserna är goda även här. Säsongen är igång och de har båda förberett sig väl i gymet, i backen och på mattan.

Boarding hör jag nu att det ropas om i högtalarna, dags att röra på sig och fundera på nästa inlägg från tävlingen.
/Olle

Då är vi på väg!

Nu i helgen deltar jag och Klara på Estonian open i Tartu, Estlands största tävling för juniorer. Olle är också på väg för att coacha oss på lördag men han får lyxen att flyga medan jag och Klara åker båt och buss tillsammans med Judogymnasiet som också ska tävla där. Tack för att vi fick haka på er resa, Peter Andersson!

Vikten är under kontroll inför invägningen som är om ett par timmar och laddade är vi!
/Emil

Vi kör hårt i vår. Många tävlingar och läger är planerade och idag öppnade vi en crowdfunding-kampanj för att försöka få några slantar till att resa till europeiska tävlingar för, främst för Olle och Emils satsningar mot EM.

Gå gärna in på Fundedbyme och välj ett sätt att sponsra oss! Minsta insats är 200 kronor och vi är tacksamma för varenda krona.

Har du andra ideer eller vill hjälpa oss på annat sätt, kontakta oss under För sponsorer.

Nu har det gått två veckor sen mitt ingrepp och stygnen försvann för några dagar sedan,

Allt går som smort kan man säga. Enligt ortopedens planering skulle gipset sitta på i 3-­4 veckor men planen lades om efter mitt första återbesök då allting läkt ihop, förvånansvärt
fint enligt doktorn. Gipset satt alltså bara på i en vecka, en lång irriterande vecka…

Den senaste veckans aktivitet har bestått mest av att försiktigt söka sig fram i belastningsgrad (går det att greppa, lyfta, pressa?) och att ihärdigt förbättra styrkan samt känseln i handen, om än en minimal bit i taget. Det har gått förvånansvärt snabbt och med min läkares godkännande är jag nu tillbaka i gymet för att fortsätta förödmjuka vikterna.

Som planeringen ser ut nu är en europacup i Sarajevo planlagd till strax över en månad från idag. Tills dess är det mer hårt arbete som är prioriterat, men även en del coachuppdrag är uppsatta på agendan, Jag åker bland annat till Bremen med Emil och till Tartu med både Klara och Emil..

/Olle

Nu i helgen var det landslagsläger i Stockholm för u18 och u21, som jag och Klara deltog på. Lägret hölls av Boris Novotny, Spif, en otroligt duktig judoka som har tagit flera EM-medaljer för Slovakien under sin nu avslutade karriär, Boris har också varit Marcus Nymans tränare.

Lägret varade från fredag till söndag och totalt tränade vi fem judopass med fokus på teknik, men även lite randori (den japanska termen för sparring) smög sig också in på schemat. Bra genomgångar och lite nya varianter på tekniker fick vi med oss.

Det är alltid otroligt kul när de bästa i respektive viktklass samlas för att utveckla sin judo och det ger en extra motivation för ens egen satsning.

Nu är det sportlov och en massa sport blir det.
/Emil

Kadett-SM och Junior-SM i Staffanstorp i lördags. Det gick bra. Guld till Klara i kadett (andra SM-guldet!) och tredje raka junior-SM-guldet till Emil. Olle var med som coach.
Och Klara tog även brons i klassen ovanför, dvs juniorer.

Lite trötta. Men vi återkommer med mer.

Äh. Handen var bruten. Inte så farligt, men det kommer att ta någon vecka att bli frisk. Hade tur med återbud och fick snabbt en tid för operation. Så imorse öppnade de, spikade fast benet och gav mig gips. Skit.

Måste ha hänt för någon vecka sedan, men jag tyckte mest att de var ömt, inte brutet. Man är ju van vid att det gör ont i kroppen mest hela tiden av all träning.

Coachtejp funkade fint på European Open i Sofia för att hålla ihop handen, i alla fall...

Får glädja mig över att jag numera finns med på världsrankingen i herrar -81 kg - på 219:e plats. Only way is up.
/Olle

Åkte till Sofia i Bulgarien på en stor tävling i helgen och lyckades vinna en match, mot 17-åriga mexikanska löftet Jonathan Espadas (han hade vunnit bland annat World Cup U21 i Puerto Rico och Pan American U18 Championships i Buenos Aires) och i andra matchen gick jag mycket jämnt med Srdan Mrvaljevic från Montenegro, men förlorade till slut på en passivitetsvarning (som jag inte alls tyckte var rättvis, men, men..). Mrvaljevic tog silver på VM i Paris 2011 och var stark. Men det känns som att jag hör hemma på europatouren. Känns bra. Ska bara röntga handen nu.