Zürich: Ett framsteg värt några rankingpoäng

Det blev fyra matcher för denna gång, två vinster och två förluster. Jag inledde tävlingen på ett vis jag var minst sagt missnöjd med. Det var en hårdsmält förlust, ett nederlag som egentligen inte borde ha varit ifall jag hade brottats på en nivå jag vanligtvis brukar. Efter den första matchens förlust mot en italienare som sedan tog sig till semifinal för att till slut placera sig på femteplats lyckades jag ladda om. Besvikelsen jag kände ställdes åt sidan så jag kunde fokusera på att prestera i återkvalet, min andra chans. 

Väl i återkvalet lyckades jag successivt hitta tillbaka till min normala stil, mitt självförtroende ökade i samma takt. Två matcher senare var jag framme i match innan bronsmatch mot väldigt duktiga holländaren Neal Van De Kamer. Trots att jag förlorade denna match kan jag med gott samvete säga att detta var dagens bästa match för min del. Med självförtroende och aggressivitet utmanade jag honom i varje läge och det känns som att det inte kommer ta alltför lång tid innan jag kan stå som segrare i vårt nästa möte. Eftersom denna match var den sista innan bronsmatchen innebar min förlust att jag lämnade tävlingen på en sjundeplacering vilket gav mig några poäng att lägga till min placering på europarankingen.

Det känns bra att redan tidigt på säsongen ha skaffat sig en placering, särskilt med förra månadens skada i åtanke. Framförallt är det ett testamente till min mentala styrka att efter endast kunna känna mig ledsen och besviken när jag steg av mattan efter första matchen kunna fokusera på nytt och prestera på nytt, att inte låta negativa tankar och känslor tynga ned mig för resten av tävlingen. 

Emil som var med och coachade gjorde ett jättejobb, insiktsfull och analytisk med koll på allting som hade med tävlingen att göra. Precis vad jag vill ha i en coach. Nu ska han få följa med på en veckas träningsläger i Tjeckien med världseliten, han fyller ju faktiskt 20 år imorgon. :) 
/Olle