Adidas Judo från Nipponsport!
Så Matsumae/Danish Open är avklarad. Och jag säger avklarad för att  tävlingen var ett delmål, ett sätt att se vad som behöver slipas inför europacupen i Zürich om två veckor. Där är prestationen betydligt viktigare. 
Men det betyder inte att Matsumae var en dålig tävling som man bara tar med en klackspark, inte alls. Tävlingen var grymt bra arrangerad som ett riktigt event och motståndet höll riktigt hög klass. Det som var synd dock var att tidsschemat kastades genom fönstret väldigt snabbt och allt tog väldigt, väldigt lång tid. 

Så, vi fick ut vad vi ville från tävlingen (utom möjligen Klara som blev diskad i första matchen vilket jag inte kan förstå riktigt) och har sett både positiva och negativa saker vi ska fila på de kommande veckorna. 

Just nu är jag på väg tillbaka hem till Paris för att träna vidare och Klara, som gör ett depåstopp i Stockholm, anländer snart hon med. 

Utöver vår egen insats på tävlingen så fanns det en hel del andra roliga prestationer jag tog del av. Mest noterbart var kanske att se Rasmus Deckart och Jonas Björktorp på mattan igen efter en lång tid (lag-SM räknas inte). Framförallt var det kul att se Rasmus som dessutom gått ned en viktklass från -73 till -66. Han har säkert gjort det för att jag  brukade retas om att han var en lätt 73:a under våra junior år.
Så nu har han valt att bli en tung 66:a istället.

/Emil
Läs hela inlägget »

Emil brons, ville brons olle match om brons och lilla klara 2 förluster.

Nja de klingar inte så skönt i mina öron iallafall.. jag vaknade tidigare än vanligt var otroligt taggad, var till och med tvungen att ta en promenad genom ett slumrande vejle och lugna mig, Så taggad var jag. Vi anlände till hallen och jag värmde med hjälp av ville och olle (bara för att få lite tyngd i greppningen... man kan tro att ville inte får någon mat hemma ibland nämligen).

MATCH 1
Mot en finska jag tidigare mött. Stadig vänstergreppare. Helt ok inledning jag greppar kommer med lite attacker men inget märkvärdigt eller spektakulärt händer. Vi båda får varsin shido för att vi inte greppar tillräckligt. Fine, händer ofta de följande 2 var ingarna händer däremot inte mig lika ofta. Jag har en liten rolig tell innan jag börjar mina greppningar. Ofta när tjejerna kommer emot mig flr att greppa mig i slaget rakt på rör jag mig mot vänster, vinklar kroppen och slår bort handen för att sedan fortsätta greppningen. Händer rätt ofta. Denna gång däremot fick jag 2 shido till för just detta.. då jag tror att dommarna menar på att jag inte vill greppa (brukar straffas med shido) får jag därför varning. Jaja bara att ta antar jag. Hon vinner och jag får köra återkval mot en danska jag också tidigare mött på europa cupen i malaga bland annat.
Super kul match. Vi kör båda bra och de slutar tyvärr med att hon får mig på ett riktigt vältajmat kast o golden. Faktisk inte så mycket mer att säga om det haha. Jag blev överaskad! Och det är även denna match jag tar med mig hem.

Jajjajajajajajjaja bara att suga upp och gå vidare. Jag är ju självklart lite bäsvärad just nu men kan ju iallafall slicka mina sår i en av världens finaste huvudstäder.
Tjingeling

Klara

Läs hela inlägget »

Vid cirkus 05:30 lämnade jag och emil studenthemmet för att bege oss till flyget mot zurich och slutdestination Danmark, samtidigt som olle och ville färdas mot samma destination från Stockholm och det betyder att den ofiviella starten för årets första tävling har gått! Alla utom ville som gjorde en riktig kämpar insats förra helgen i borås där han fick stå på mattan i ca 30 min för 4 matcher ska tävla för första gångem på ett tag nu och det märks. Jag och emil är otroligt taggade, så där så att det kryper i kroppen på en!

Dessutom är jag ovanligt lycklig för stunden här på zurich flygplats då jag vägde ovanligt bra inför en tävling så jag kan nämligen äta lite!! Emil däremot som också bantar har bara fått äta en macka, en bulle och 2 choklad godisar denna morgon....
Hur som, otroligt taggad och lite trött

Allt gott
Klara

Läs hela inlägget »

Om slottet var accor hotels arena i paris där grand slam hålls!
Jag och emil tog tillfället i akt att sätta oss och följa tävlingen live då det är här otroligt mycket och häftiga judokas håller till! Däremot så fick de vänta till efter våran morgo träning med benoit som enligt veckans ritual hålls varje söndag. Denna gång var dock halva mongoliska landalaget där när jag och emil kom på morgonen. Jag som är lättviktare hade turen på min sida och fick ett gäng med otrolig kompetenata judokas att köra lite teknik med!! Det var med mina helt egna valda ord : jävligt fucking as ballt! Det blev lite ne-waza och några kast och som grädde på moset fick jag en komplimang om hur ung jag var. Det var tydligen mycket bra! Skönt att min ålder kan vara till fördel även inom senior judon!

Allt gott i paris alltså!
Klara

Misströsta ej klara. Snart är det din tur.

Läs hela inlägget »

I måndags anlände jag till Paris för att bo på det svenska studenthuset i Cité och (gissa vad..) träna judo. 

2018 var ett år utan någon resultatutveckling för min del. Jag växte som person och judoka men inte resultatmässigt, vilket är viktigt för mig. Såklart. 
Så nu är jag i Paris för att ändra det. Med fler sparringpartners och tränare än vad som finns i hela Sverige känner jag att det här är rätt ställe för att ta sig till nästa nivå. 

Måste bara försöka lära mig franska också. Vilket borde ta typ 2 veckor. Har jag hört. kanske..

 
/Emil

Läs hela inlägget »

Idag! Har det gått 1 vecka sedan min otroligt stora storebror emil flyttade till Paris för att vara min personliga peppare och sen köra lite judo på sidan, givetsvis, men det får han berätta själv om.

Ofta under tidsspannet av en månad eller så efter x antal riktigt hårda träningar så kan det hända sig att man blir lite trött på judo.. Sjukt, jag vet! Det har ofta varit dem stunderna jag hör av mig eller söker lite extra stöd i min kära familjechatt som går i full fart om dagarna men för en tid tillbaka så bästämde sig även Emil för att komma hit och ingen var gladare än jag kan man väl säga! Denna vecka har varit jobbig som vanligt, men kul har jag haft det! Institutet och våran klubb har som alltid levererat. Mer än så har nog egentligen inte hänt.. eller jo.. uppdrag få ner Klara i -57 har smygstartat en aning också! Villket jag faktiskt inte alls är speciellt ledsen över än, utan snarare så känner jag tävlingsnerverna krypa på då jag inte kan hålla mig från att ligga halva nätterna och analysera mina senaste judomatcher bara för att få känna lite tävlingsnerver!

Allt gott från Paris
/klara

Läs hela inlägget »

Om jag skulle summera 2018 i ett blogginlägg... 

Egentligen borde jag bett Emil komponera detta blogginlägg åt mig då jag är den av mina syskon som skriver de mest förvirrande och felaktigaste texterna. Men med det sagt kanske detta blir mer genuint och förhoppningsvis mindre pinsamt när ni inte kan läsa mina tankar och reflektioner ändå! 
 

2018 började i något som jag skulle beskriva som total misär judovis. Jag hade precis lyckats att gå ned till in nuvarande viktklass 57 och det var ju förvisso en vinst från min sida men efter jul hade jag nästan gått upp all vikt som jag tappat. Den stora förlusten var inte vikten utan snarare kännslan i kroppen, jag kände mig långsam och inte alls lika effektiv som vanligt (absolut starkare då hela julen spenderats i gymmet). Jag har ofta en syn på min judo som mycket aktiv, när det kommer till rörelse iallafall. Får jag inte utrymme för detta blir det lätt så att jag tappar intresse i att ens fullfölja bytet. Visst gör man det ändå men man är ju mer eller mindre tvungen till det. Denna kännsla var bedrövlig, samtidigt som jag inte visste vad jag skulle ta mig till kom ännu ett läger i Borlänge som start på året. Det ända jag egentligen fick göra där var att köra randori på alla andras än mitt eget sätt och det gjorde mig.. ja, olycklig. 
 

Vad fan skulle jag göra? Jag ville inte köra judo eller, jo, det ville jag kanske, men fan inte här. Då menar jag självklart inte endast Borlänge, dom har ju ett otroligt schysst badhus nära dojon! Utan Sverige. Jag gissar att ni som pratat med mig redan vet var detta är påväg. Det var mer eller mindre i Borlänge som jag bestämde mig för att jag skulle ta mig till Paris oavsett vad som hände. Antingen det eller så skulle jag bosätta mig i Borlänges badhus (lilla äventyrsdelen för att vara exakt).
 

Hela första halvan av 2018 gick således åt att hitta och försöka lösa boende, försörjning och träning i Paris samtidigt som jag skulle överleva väntan i Sverige. Ovissheten var ganska totoal, skulle jag lyckas eller inte? Och om jag misslyckas, vad händer då? Men ni vet ju redan hur det gick! Hösten kom och jag flyttade. De första 4 månaderna gick. Jag trivdes, tränade och, ja shit va jag tränade.. allt egentligen för att verkligen komma in i 57. Absolut är jag nere viktmässigt men det är en helt annan grej att etablera sig i en ny viklklass. Styrka, judo, konditon och huvudet måste vara med. Ärligt så är nog detta inget som man någonsin blir klar med, det kommer ju hela tiden bara nya mål och utmaningar och även om jag tycker att 2018 var ett år som jag utvecklades otroligt mycket så ser jag inte det som ett avslut eller 2019 som en början på ett nytt kapitel. Om något är det en konstant "fight" för att bli bättre än igår. Något som jag ständigt oroar mig för och faktiskt innerligt älskar verje sekund av. Känslan av ovisshet är nog något som kan beskriva mitt 2018 och det är nog också det som gör det till det mest spännande året i detta, än så länge korta liv. 
//Klara 

 

Läs hela inlägget »
Det har varit en stillsam höst, tävlingsmässigt det vill säga med en tävling i Bratislava och säsongens sista under morgondagen. Utanför tävlingsmattan däremot, där har jag haft det riktigt tufft.

I svallvågorna till sommarens europacup i Tyskland avlade jag ett omvänt nyårslöfte, jag skulle gå upp i vikt. Omedelbart inser du utmaningen då jag berättar att intervallen till nästa viktklass är om 9kg, strax över en tiondel av den dåvarande kroppsvikten. Men, till skillnad från vad du mot förmodan antagit är det inte träningen som utgör den största utmaningen. Träna har jag gjort hela livet. Så pass starkt betingat är det att jag inte kan gå mer än ett dygn eller två innan saker måste lyftas, slängas eller springas förbi. Jag är en mardröm att bjuda med på semester, än så länge stämmer ditt antagande. Nej, det största problemet är all mat jag är tvungen tvungen att trycka i mig för att nå min nya klassgräns utan att misstas för en fylld sopsäck ifall du skulle krama mig. 

Imorgon är det alltså i denna nya klass jag tävlar, -90. Jäklar vad kul det ska bli. 

Idag var det däremot Klaras tur på mattan i sin första europacup sedan flytten till Paris. Efter fyra matcher slutade hon på en niondeplats. Hennes rörelse men framförallt hennes attacker såg annorlunda ut. De var mer precisa och följsamma än tidigare. Även om det inte blev någon medalj denna gång så är det inte långt ifrån, några månader till i Paris fixar det.

Imorgon plockar vi nya medaljer.
godnatt
/OLLE
Läs hela inlägget »

Lördagar är till för vila här i Paris för på söndagar börjar det nästan om.. Även fast det kanske är med ett lite mjukare teknikpass så tycker jag att lördagar känns som en bra dag att uppdatera lite och göra saker som behövs typ tvätta, uppdatera bloggen eller lägga in det där distanspasset jag helatiden skjuter upp på att jogga.

Denna vecka har min polare Oskar Jaskari varit nere och tränat med mig och som om inte judon var nog med kul har det hänt en del saker! Utom att spöa folk på institutet presenterade jag honom för klubben i Belleville där temat tydligen var att visa upp alla tekniker vi gjort för att bli bedömda av ett fyrtiotal fransmän som msst sitter skrattandes eller mumlar något på franska om fotsvepen som inte håller (ett återkommande problem för miss Mattisson, anser de). Iallafall så brukar jag få gå upp och visa som vanligt, men jag trodde de skulle vara lite schyssta mot Oskar för att han var ny. Icke! Först av alla skulle vi (les suedois) visa en övergång i mattan från kast och jag fick hjärnsläpp när jag väl skulle visa.
”Vad fan ska jag visa, Oskar?” Han kollade på mig lite smått panikslaget och svarade att det jag nyss övat på i 15 min skulle vara ett bra alternativ. Efter 15 sek av bara skruvande körde jag bara! Svepet jag körde på Oskar blev så hårt att ingen riktigt var med på hur högt det skulle smälla och alla fransmäns reaktioner var att gå från ett dovt ”oooh” till applåder och jublanden. Ja, kort sagt, så fick vi godkänt och slapp visa vid nästa demonstration, haha. Dessutom har jag fått en ny standard på fotsvepen jag nu borde utföra....

För övrigt så vet jag inte om jag lovat er en liten filmsnutt på vad jag faktiskt gör här nere, eller inte, men jag har nu i en månad försökt filma med en GoPro som inte vill ladda över filerna till datorn så jag kan redigera MEN misströsta ej! Här är en liten minivideo från två dagar i Paris som jag lyckades fånga på min iphone. Bara så att mamma kan vara lugn med att jag faktiskt tränar här nere och inte bara äter McDonalds.

Men nog med den senaste veckan! Nu taggar vi bantning och tävlingen i Malaga in för nästa vecka! På återseende
//Klara i paris!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: klaraiparis

Lördag idag alltså så jag tog min väska tryckte ner min adidas gi och drog till noisy-le-grand stax utanför paris för att tävla i en liten regional tävling. Eftersom att det är europa cupen i malaga snart var det ändå en bra grej att göra kännde jag. Alltid bra att få slita lite aggresivt i andra tjejer, sånnt är ju kul!
Jag körde alltså i 63 och började dagen mot en tjej som var säkert 1 huvud längre än mig.. måste erkänna att jag blev lite ställd haha, men jag lyckades ändå tagga till riktigt bra och enligt mig var det faktist dagens prestation när jag fick in ett höftkast som jag vann matchen på! Även då min semifinal gick på total tiden 20 (?!?) Minuter. Så ni kan ju bara fatta villket schysst höftkast det blev (Bra klara)! i finalen fick jag dock spö, finns inte så mycket annat att säga. Blev kastad i början av matchen och jag kunde inte greppa mig in igen även fast jag tyckte att försöken var helt okej så får jag tyvär även denna gång massor att ta hem och jobba på!

Ska vi snacka lite priser då? Som silver medaljör här i paris på en regional tävling får man
1 stycke väska
1 stycke buckla
1 ljus hållare/burk?
en fet smäll i ansiktet
Och blommor. 
Medaljerna sparar de till de nationella mästerskapen dock... så lär väll på ställa upp där snart, lite mindre jobbigt att ta hem till mamma tänker jag.

På tal om livet så måste jag bara berätta om klubben i bellevil som jag tränar hos! Jag vet att jag redan är lite färgad då jag lärt mig gilla fransk judo ut över det vanliga men denna klubb är riktigt trevlig! (och bra såklart. Sjukaste teknik hacksen i mitt liv) Alla värkar gilla varandra och de har tagit in mig på ett sätt jag värkligen uppskattar. Däremot så kan ju ingen här i frankrike mitt efternamn så tänkte byta till Mattisson för att underlätta för dom. Men även efter en hel kväll av gnällande på Mattissons fotsvep så känner jag mig alltid riktigt glad och peppad när jag sitter påväg hem till mitt studentrum igen! Idag tillexempel var alla stöttande, gav mig tips och hejade även fast jag är relativt ny. Stockholm, jag är ledsen men smått kär i paris är jag.

Det är lite roligt att man ofta när man ska göra något nytt funderar över de som kan gå fel när det nästan alltid löser sig.

Ja men vi hörs snart igen då!! Kul att det ändå är några av er som är lite nyfikna på mitt liv!
// Klara Mattisson

Läs hela inlägget »

@mattsson_judo på instagram

35

A bit casual to see Riki Nakaya, two time World Champion and Vice Olympic champion, coaching at the danish open.. and super cool! #mattssonjudo #judo #danishopen

41

At the Paris Grand Slam. Watching, cheering, learning. #mattssonjudo #parisgrandslam #paris #judo

35

Här är en video på när jag håller andan igen! Funderar på att gå för världsrekord #ANDASDÅ #jävlaunge

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Arkiv