Adidas Judo från Nipponsport!

Detta Olympic Training Camp i Minsk går inte av för hackor. På mattan kan jag och Emil boka byten med många av våra respektive viktklassers topp 20 på världsrankingen.

/Olle

Läs hela inlägget »

Du har en uppgift, gör en lista på fem platser eller folk som har gjort sig kända för sin positiva behandling av gäster. Vilka har du satt på listan? Den amerikanska söderns gästfrihet eller Island och dess glada folk? Vet vad du missat? Vitryssland!

Dryga timmen efter att jag landat i Minsk, stirrat en missnöjd spärrvakt i ansiktet samtidigt som denna tuggat på mitt pass för att verifiera dess autenticitet och skjutsats i vad Ford Pintos skapare skulle kalla en säkerhetsrisk var jag framme på det olympiska träningscentret för en veckas läger.

Emil hade anlänt kvällen innan och redan gjort sig hemmastad i det lilla spartanska rummet. In kom jag och tänkte spendera timmarna innan träningen med huvudet på kudden - Satan vad fel jag hade.
Upp flög dörren och med vindraget flög en kutryggad tant (med hud av sandpapper?) som högljutt förklarade för mig på ryska att...?
- Njet! Njet! Pitaniye! Yest'! 

Efter en minuts gestikulerande och onomatopoesi eskorterades jag till matsalen, att lunchen hade stängt tre timmar tidigare skulle inte hindra denna kundservicefanatiker att aggressivt servera en tallrik kalopsfett och matvete. 
Åh Minsk! Don't ever change.
/Olle

Läs hela inlägget »
Det kanske snarare är mer känt för sina exklusiva (s)pråkresor men årets upplaga av Nordiska Mästerskapen hölls i trollbyn Rovaniemi.

Tyvärr var det endast jag och Klara från klanen Mattsson som begav oss till den finska urskogen, Ville bröt benet på judomattan i våras, på SM gav Pelles muskelfäste i höften efter och Emil, ja han hade det alldeles för bra i Paris.

På mattan fick jag verkligen utlopp för all min träning och kastade en hel del, ända vägen till finalpasset, efter vårens goda insatser var det som att rida på en våg av självförtroende. Klara gjorde även hon väl ifrån sig och försvarade fjolårets guld. Sist ut i finalpasset var jag, som efter fulltid stod som vinnare. 

Resan var en av, om inte årets roligaste då vi stannade kvar extra länge och jag fick en chans att umgås med kadetterna/juniorerna efter att ha coachat dem på söndagen.
/Olle
Läs hela inlägget »

Det är alltid roligast att åka runt i världen för att fightas med okända såväl som legendariska motståndare men ett mästerskap på hemmaplan med familjen på läktaren står sig ändå väl. Inte blir det värre att Klara försvarade sin titel från förra året.

Läs hela inlägget »

Som känt kan det gå hårt åt på fingrar, tår, knän eller, som är vanligt för mig, ansiktet.

I gårdagens andra match mot ryssen fastnade jag med vänster pekfinger i hans dräkt, det märktes idag. :)

Läs hela inlägget »

Inför sommaren förra året stod jag vid ett vägskäl, eller en gaffel i vägen om du föredrar anglicismer. Skulle jag fortsätta harva mig igenom -81 i hopp om att jag skulle lista ut och utvecklas förbi mina begränsningar eller var de nya spelregler som fysiken tillåter i en högre viktklass det bättre valet?
 

Sommaren spenderade jag på att så aggressivt som möjligt bygga styrka och vikt, -90 var vägen jag valde framåt.

Väl på tävlingsmattan igen märkte jag nästa direkt hur den nya vikten tillät mig agera obehindrat i större bemärkelse. Jag kunde röra mig, ta mig tid, ha en stark kroppshållning och tajma rörelser på ett vis jag tidigare inte kunnat. Klassen passade mig. De kommande europacuperna förbättrade jag mitt resultat en placering i taget och plötsligt stod jag i spelargången i Sarajevo, redo att inropas till finalpasset för andra gången på tre veckor.

Hela dagen hade jag full koll, kastade i alla matcher, ibland flera gånger och navigerade med kontroll och självförtroende i ledningsposition för att undvika varningar utan att mista övertaget.
 

Inför bronsmatchen var jag helt lugn, jag visste helt och hållet att pallplatsen var min, allt jag behövde göra var att släppa lös.

Läs hela inlägget »

Så efter lång väntan, mycket hårt arbete och en ny mentalitet var jag åter på podiet i helgen!
Även om min judo inte var den bästa jag producerat på mattan så var min inställning psykiskt mil bättre än någon annan tävling jag varit på.
Efter min förlorade semifinal så kände jag att bronset var mitt. Jag lät inte tyngden av förlusten påverka min inställning eller min prestation. Med risk för att framstå som lite arrogant så hade jag vunnit bronsmatchen redan innan jag kört den. Lite på samma sätt som man kan förlora andra matcher innan man ens tagit på sig dräkten.

Det var ett stort svenskt lag som åkte ut och tävlade och det var många bra prestationer från oss, tyvärr var det bara jag som tog medalj den här gången.
Olle körde riktigt bra igen men förlorade tyvärr sin bronsmatch, första finalmatchen han förlorat på europatouren. Annars har han alltid vunnit medaljen när han haft chansen.

Så jag är nöjd. Väldigt nöjd! Och jag känner att allt det mentala arbete jag gjort sedan Zürich har fungerat och gjort mig långt bättre.
Jag har fortfarande mycket arbete att göra men istället för att bara fånga den metaforiska vågen och bara rida den tills ruset kraschar i botten samtidigt som vågen dundrar ner i sanden så var jag, för första gången i min karriär, den som skapade vågen själv.

Det känns grymt bra i själen och den här veckan är livet lite roligare att leva än vanligt.
.. Det är märkligt vad en liten bronspeng kan göra för humöret.

/Emil

Läs hela inlägget »

Jag och Klara har ångat på (fortsätter med tågreferenser) den gångna veckan och gymmet här på universitetet har blivit mer som ett första hem än ett andra hem. Även om hon tjurar när jag försöker ge henne råd i gymmet så måste jag påstå att det har gått riktigt bra för det mesta och min hand har blivit öm efter alla high fives Klara har lagt på mig. Det händer oftast efter att hon gjort någon knäpp Erling-övning och skrikit "Fuck yeah!" i fulla lungor till våra gymkompisars förvåning.


Det är en vecka kvar  tills vi åker till Dubrovnik för ytterliggare en europacup.
Jag känner ingen press, ingen ångest, ingen stress. Det ska bli kul att stå där igen på matchomådet. Efter tävlingen blir det ett litet lov. Klara älskar påsken så hon lär sticka hem för att måla ägg och äta kycklingar. Sån är hon.
För min del är det Paris som gäller, jag har ingen anledning att åka hem till kylan och ingen lust heller.


I Dubrovnik kommer det den här gången vara fler svenskar på plats för att tävla än vad det var i Zürich, vilket alltid är kul. Jag tycker personligen att det är bra att så många som möjligt av de få seniorer vi har i Sverige ger sig ut för att tävla på dessa typer av tävlingar, dels för gemenskapens skull, dels för att judon i Sverige blir bättre ju fler som får med sig den typen av erfarenheter hem. 
Många av de jag kommit upp med genom åren har tyvärr slutat tävla på vägen för att de inte har sett någon framtid inom tävlandet om NM och SM är de största tävlingarna man får delta på. Jag tror att vi är två 95:or som tävlar ute i Europa nu. Vi var många fler när jag var kadett och junior och det är synd att de inte känner att det är mödan värd att åka och tävla på många av de här tävlingarna när jag är övertygad om att många av dem har kapaciteten att plocka medaljer på den nivån.
I slutändan tävlar man för att man tycker om utmaningen, vill ta chansen att vinna och utvecklas som judoka (och person). För mig är det bara positivt och borde uppmuntras.


/Emil

Läs hela inlägget »

De senaste tjugofyra timmarna har varit galet roliga för min del!
Från att träna för David Douillet, en av världens mest meriterade judokas genom tiderna (med 2 OS guld, 1 OS brons och 4 VM guld), till att få hänga med Benoit (Teddy Riners förre tränare) på hans möte med Franska judoförbundets direktör om planer inför de Olympiska Spelen 2024 som hålls i Paris.
Här vill jag skryta lite med att jag faktiskt förstod tillräckligt mycket franska för att förstå någorlunda vad de pratade om. Jag kunde till och med slänga in mitt franska skratt vid rätt tillfälle, ni vet det där kända "håhåhåå" ljudet fransmän säger när det ser en fin fransyska gå förbi dem med en ännu finare baguette i famnen. 

Så två otroligt lärorika upplevelser på 24 timmar där jag också hann med att klämma in 5 träningspass samtidigt som jag träffat riktigt häftiga människor. 
 

Solen skiner i Paris och jag känner mig riktigt nöjd med tillvaron. Just nu kan jag inte tänka mig att vara någon annanstans.
Stegen jag tar i min utveckling, judomässigt och mentalt håller en riktigt skön riktning:
Framåt.
 

Att påstå att allt går på räls är kanske att förhasta sig lite, man måste ge sin utveckling tid, men med stora kliv känner jag att jag är på helt rätt väg.

/Emil

Läs hela inlägget »

Jag har hört att våren inte riktigt vill komma till Sverige (mormor tjallade), och jag kan med glädje meddela att det börjar likna svensk sommar här i Paris. 

Är våren relevant för mitt inlägg idag? Nej, absolut inte. Men jag tyckte ni behövde höra det ändå. 

Hur går det för mig och Klara här då? Jo min franska är lika dålig som Klaras är bra. Hon vill inte riktigt erkänna det men jag vågar påstå att hon kan språket nu. Men vad det ska vara bra för vet jag inte riktigt, när jag ber henne översätta vad exempelvis tränaren precis sade så är hennes replik oftas:
"Venne.. Jag lyssnade inte."

Utöver det så flyter judon på bra här. Min hand, som jag haft problem med sedan i januari, känns mycket bättre så träningarna har återgått till att vara väldigt roliga utan några störande smärtor som stör. 
Och det sociala livet är också bra. Det gläder mig att säga att vi inte bara sitter och stirrar in i väggen om dagarna utan vi har skaffat flera vänner på mattan som hälsar och skojar med oss. Utan dem hade det blivit långt tråkigare att vara här, men så kan man ju inte förvänta sig något annat. De flesta judospelarna i världen är väldigt trevliga och tillmötesgående. Det är något med att strypa och spöa varandra som gör att man respekterar varandra lite mer än annars.

Så dagarna rullar på och snart kommer Europacupen i Dubrovnik ligga runt hörnet. Den ska vi vara redo för.
/Emil

Läs hela inlägget »

@mattsson_judo på instagram

44

Grappling sure did spoil my hand modeling plans, worth it! #egrannar #nipponsport #mattssonjudo #Grappling #judo

78

Hot days at the Olympic Training Camp in Minsk

66

A quick capture of yesterday's final. #mattssonjudo #nipponsport #egrannar

Senaste kommentarer

  • Gerald » Back again!:  ”Jättekul och grattis för medaljen ! Välförtjänt . Plus en komplimang , du skriv..”

  • herbert » Clickbait efter Zürich:  ”Jobbigt att läsa, men bravo att du delar med dig! Som du själv säger, vägen på r..”

  • Erling Åkesson » Alla klaras bantningshemligheter exposed :  ”Sluta banta.”

  • Gerald » Veckan har gått :  ”Bara lite avundsjuk ..... våren i Paris är såååå underbart”

  • Roberto et Henri » 2018:  ”Vi följer dig Klara!”

Senaste inläggen

Arkiv