Adidas Judo från Nipponsport!

2016

Nu när lejonparten av alla uppgifter i skolan är inlämnade, målen på jobbet avklarade och paketen inslagna har jag särskilt mycket tid för träning. Hur passande är det inte då att Julen är sitt vanliga snöfattiga jag så att jag slipper halka runt som en pensionär utan halkskydd när jag springer intervaller :)

/Olle

Läs hela inlägget »

Nu när utlandsresandet är över fram till i februari kan fullt fokus tillägnas träningen. Det rör sig om ganska tungt uppbyggnadsteknik, hårklyveri i tekniken och korrigerande av hur kroppen fungerar.
Antalet pass är i det stora hela oförändrat men, utöver löppassen i vilka skridskor skulle vara mer passande att bära, känns det väldigt lugnt och avslappnat. Det finns tillfälle att ta itu med de allra minst av detaljer, som att se till att muskler och leder runt händerna agerar som de ska efter flertalet småfrakturer.

/Olle

Läs hela inlägget »

För en gångs skull var vi inte tvungna att gå upp vid sex på morgonen, en mycket uppskattad gåva när kroppen är trött efter tuffa judopass. Att få sovmorgon säger däremot inte så mycket om träningen i sig. Visst, vi började inte klockan sju men passet blev knappast lättare för det. 

Fyspasset bestod av 8 stationer med 20 sekunders aktivitet och 10 sekunders vila. Våra tränare Issam och Dmitri gjorde ett riktigt bra jobb eftersom fem varv senare var jag helt slut. Du behöver inte ta mig vid mitt ord, du kan ta en titt för dig själv.

/Olle

Läs hela inlägget »
loading...
Läs hela inlägget »

Slutar aldrig att förbryllas och imponeras av Paris. Sjukt bra, precis som förra gången vi var här. Sparringen är bra, tekniken är bra, tipsen är bra, människorna är sjukt bra och staden är fantastisk, även om vi endast fått se insidan av massa dojos än så länge.

Igår var jag och Emil och körde randori på Institutet, fast denna gång hör och häpna – i den stora hallen! Den har varigt stängd nu i ett antal år eftersom taket hållit på att falla in, men är nu åter öppen sedan bara några veckor. När vi var på väg dit så berättade de för oss att det antagligen inte skulle komma så många på träningen, eftersom de nyss haft franska mästerskapen och folk vilar.. ja... Men jag hann ju inte köra med alla tjejer innan passet var slut! Standarden här är ganska mycket högre än Sveriges, kan man ju säga.

Annars har vi det bra på vandrarhemmet vi bor och även delar med fem polacker som brukar gömma kniven och kastruller innan vi ska laga mat.. men vi tror iallafall att dom är trevliga, egentligen.

Snart dags för träning igen! Vi hörs / klara

http://www.myseminairesport.com/lieux/institut-du-judo/
Läs hela inlägget »

När jag landar på Charles De Gaulle har det gått tio timmar sedan jag lämnade hemmet imorse. Nej, så långt bort ligger inte Paris men innan jag kunde bege mig till Arlanda var jag tvungen att deltaga på ett seminarium i skolan. Det viktiga lagstiftningsseminariumet som var enda skälet att jag inte flög igår med Emil och Klara. Aningen tråkigt eftersom jag nu landat för sent för att kunna vara med på kvällspasset Judo.

Under förra besöket var det svårt att undkomma hur pass stort Paris är. Visst, jag har varit i både i Tokyo och Seoul men detta är ju Paris. I Europa! Så stora städer ska ju inte finnas här. Jag kan göra mitt bästa denna gång men tvivlar på att jag lyckas undvika uppleva hur djävla mycket större Paris är när bagaget ska kånkas på genom de sjuttioelva kommande bytena.

Jag har åtminstone lyckats ta mig till rätt stad på egen hand, nu återstår att se huruvida jag kan reprisera min framgång och hitta rätt lägenhet. Dessutom är jag, gnället till trots, inte det minsta brydd av oangelägenheterna för jag är i Paris för att träna Judo en vecka. Det du!
/Olle

Läs hela inlägget »

Efter tre usla matcher var mitt EM över. 
Jag plockade på mig mjölksyra redan under första matchen, förlorade kvartsfinalen där jag borde ha vunnit, och var så slut att jag knappt kunde stå upp i sista matchen.
Jag har sagt att jag är besviken efter de senaste tävlingarna, men den här gången känner jag mig bara förstörd. Förstörd för att kroppen känns klen, huvudet på fel ställe och för att jag sitter på en sån sjuk frustration. Det här skulle vara mitt EM! Det har jag sagt till mig själv (och alla som orkat lyssna) hela tiden. Jag har jobbat hela året för att ta mig hit och för att ha medaljen runt nacken på flyget hem. Och så går jag och förlorar på det här viset?! 

Ibland undrar jag vad jag håller på med...

Men under veckorna som har lett upp till EM har jag plågats av sjukdom, och svullna körtlar i munnen som har hindrat mig från att äta ordentligt. Det har resulterat i att jag tappat vikt. Efter att jag kom hem från Malaga vägde jag 93 kg och sedan vägde jag in på ynka 96 kg innan tävlingen, 4 kg under gränsen alltså. Helt kasst om du frågar mig. 
Jag vet inte hur mycket det har påverkade min prestation, kanske mycket, eller så är jag bara en dålig förlorare, jag vet inte. 

Nästa steg för min del blir att titta på mina prestationer den här hösten för att utvärdera. Vad saknades? Vad gjorde jag annorlunda från i somras och i våras? Jag måste tillbaka till ruta ett helt enkelt. Hur jobbigt det än är att erkänna det.

Säsongen är slut nu i alla fall. Den har varit lång och tuff, men nu blir det uppbyggnad inför nästa säsong och prioritet nummer 1 blir att ta mig upp till att väga runt 100kg igen.

Oavsett hur jobbigt det än känns för mig idag, hur dåligt jag än tycker jag körde så finns det några positiva saker. Jag tog mig hit och jag kommer ta med mig erfarenheten till nästa gång. 

En av de mest positiva sakerna jag tar med mig efter den här säsongen, och det jag nästan tycker är roligast, är all support jag, Olle och Klara har fått under året som gått. Bara här nere i Israel har jag hört en massa hejarop och jag vet att ni följt och hejat på mig där hemma också. Det värmer, det gör det verkligen. Att man inte är själv på den här resan, även om ni bara ger en like på Facebook, gör allt mycket roligare. Framförallt i motgångar.
Ni ska ha ett stort tack och jag lovar att göra allt jag kan för att stå som vinnare nästa gång. 

/Emil

Läs hela inlägget »

U23-EM nalkas.
Den 12:e November kliver jag upp på mitt andra mästerskap någonsin. De Europeiska Mästerskapen för juniorer slutade med en matchvinst och en förlust förra året. I år tänker jag förbättra det resultatet.

Efter en tids sjukdom har jag nu, efter lite ordentlig vila,  känner jag mig nu redo och tillbaka vid mitt bästa. 

Alla andra har också satsat stenhårt på den här tävlingen så det kommer inte finnas några lätta matcher. Men jag är säker på min förmåga och vet att jag kan komma hem med en medalj från Israel. 

/Emil
 

Läs hela inlägget »

Det var tufft i början av året, efter operationen av tån och lite annat fysiskt tjafs. Ett problem som skulle ha ganska långtgående konsekvenser, visade det sig. Som svar blev jag tvungen att spendera väldigt mycket tid på att förändra min teknik, min rörelse och greppning, men samtidigt hitta tillbaka till det orädda mentala stadiet på tävlingsmattan. Sinnesstämningen i vilken varken värderingar eller farhågor finns, endast analyserande, beräknande närvaro.

Idag kände jag mig finnas i det läget större delen av tiden. Jag hade en plan jag höll mig till, jag hade tålamod, bestämdhet och mod. Tävlingen gjorde jag riktigt bra, alla matcher igenom, med undantag för ett tillfälle. Det var ögonblicket som kostade mig semifinalen, jag lät mig bli stressad och gav bort en väldigt billig poäng. Med 15 sekunder kvar på klockan.

Nåväl, jag tog åtminstone med mig ett brons hem. Det viktiga är att jag är på rätt bana och kan fortsätta kliva vidare i samma spår under nästa säsong. Nu är det dags för en lång och tung uppbyggnad.

/Olle

Läs hela inlägget »

Tre bronsmatcher och tre femteplatser de tre senaste tävlingarna. Det är inte vad jag anser vara bra form. Dessutom är det hela 6 förluster och bara 4 vinster jag har samlat på mig nu under hösten på de här tre tävlingarna. Det är under all kritik.
Visserligen har jag plågats av sjukdom de senaste veckorna och inför Malaga ställde jag mig faktiskt frågan om jag inte borde stryka mig från hela tävlingen tidigare i veckan. Men jag är en vinnarskalle, på gott och ont, och jag kan inte tacka nej till chansen att vinna.
Jag ogillar att skylla på saker, och det gäller även sjukdomar. Det var inte bra nog från min sida idag. Och jag har en del saker att tänka på inför U-23 EM i Israel som tar plats om 2 veckor.
Jag får helt enkelt visa folk att form är temporärt men att klass är permanent.

Olle då?
Han kom 3:a efter fyra bra matcher! Han tabbade sig tyvärr i semifinalen som han ledde, men utöver det så plockade han fram en bra prestation och har nu plockat två medaljer på de två senaste europacuperna han ställt upp i.
Ett starkt sätt att avsluta 2016 på tycker jag.

Visste ni förresten att Olle inte har förlorat en enda medaljmatch på Europatouren? Så när han tar sig till finalpasset så har han alltså, just nu, 100% vinster. Ganska imponerande statistik.

Nu blir det en natts vila innan träningslägret (OTC = Olympic Training Camp) börjar imorgon.
//Emil

Läs hela inlägget »

..att senaste numret av tidningen Liljeholmen/Älvsjö kommit ut. Kul!

Läs hela inlägget »
Etiketter: media, press

Det blev en lång dag igår, så som de tenderar bli med ett tidigt träningspass och ingen internetuppkoppling. Att hålla koll på vikten inför invägningen hjälper inte direkt för att balansera upp det hela. 

Att klara vikten är inte svårt men det är långdraget och tråkigt. Var gång jag kollar på klockan läser jag tiden i förhållande till vilken måltid det är dags för. Hon är aldrig kvart i tolv, det är lunchtid. Tjugo över fyra är endast någon timme ifrån middag. 

Nog gnällt. Idag väger vi in. Om en timme åker vi tillbaka till hotellet efter att ha varit här i hallen och kastat lite för att förbereda oss inför morgondagen. 

/Olle

Läs hela inlägget »

I vanlig ordning skjutsade pappa Nicklas oss in till Arlanda. Nu inväntar vi vårt försenade flyg, endast timmar kvar nu...
För min del markerar European Cup Malaga denna säsongs sista tävling medans U23-EM i Tel-Aviv återstår för Emils del.

Du får mer info när jag landat och har tid ikväll, nu har jag faktiskt jobb att göra.

/Olle

Läs hela inlägget »

Invägda och klara inför morgondagens världscup!
Förberedelserna har varit bra, först träningsläger i Frankrike och sedan det Olympiska träningslägret i Rom. Vi är båda "fit for fight" och jag är extremt revanschsugen efter min utomordentligt dåliga prestation i Finland.
Jag och Olle kommer börja tävla vid 15:30 på lördag ungefär, 16:30 svensk tid. 
Med oss som coach den här resan är inte Uffe, inte den här gången. Utan stockholmsjudoklubbs mest tekniska judoka, Robert Roth, som hjälpt mig, Olle och Klara något enormt sedan vi kom till klubben följer med för att se till att vi tar hem gulden imorgon.
Jag är lite trött från en riktigt turbulent flygtur men med en god natts sömn och kvällens enorma indiska buffé kommer jag vara i tipp topp form imorgon! Tror detsamma gäller för Olle!
Ni får gärna följa oss på WWW.Ippon.tv imorgon och heja, sånt uppskattar vi!


/Emil

Läs hela inlägget »

Så var vi där, vid vilodagen halvvägs igenom lägret. Det var förvisso inte en hel vilodag då den började med ett gympass, men i all ärlighet; vad förväntade du dig?

Efter ett tungt pass med basövningar (mark, bänk, squat och bänkdrag) tog vi alla i samlad trupp (förutom Jocke som stannade för att hänge sig åt sin matte) tåget in mot Rom. För att få ut så mycket som möjligt av lägren och kunna behålla fokus i så stor mån som möjligt genom alla träningatimmar kan det vara nyttigt att med jämna mellanrum ägna sig åt något annat. Ibland går vi ut och äter, spelar fotboll eller badar men när vi som denna resa befinner oss på aningen mer eftertraktade resmål än tyska småstäder eller gamla sovjetiska judohallar passar vi på att ta del av staden. Denna gång tjänade det antika Rom rollen som ett gäng Judo-nördars förströelse.
Ur Judosynpunkt var Rom en ren och skär besvikelse, inte ett enda kast eller armlås under de 6 timmar vi vandrade runt. Vatikanen å andra sidan visade sig vara aningen mer judovänligt. Vita pyjamasar, precis som vi bekantat oss med på mattan, var att skåda varthän man vände sig.

Morgondagen är för min och Emils del den sista innan vi beger oss iväg till Glasgow för att tävla i European Open på lördag. Efter oss lämnar vi det resterande svenska laget som åker tillbaka till Arlanda. Även de tre nyblivna olympiska mästarna som gästat mattan här i Rom kommer vi skilja oss från, förhoppningsvis blir tävlingen tuff ändå ;)

/Olle

Läs hela inlägget »

Vi är nu inne på tredje veckan och tredje landet i vår senaste läger- och tävlingsresa. Mellan Paris och avgången till Rom, där vi nu är för ett OTC-läger, var vi hemma ett dygn. Precis tillräckligt med tid för att tvätta och packa om men knappast tillräckligt med tid för att återhämta sig. Kroppen är lite trött och stel men det är inget lite Judo inte rår på :)

I Rom kommer vi vara fram till fredag då vi påbörjar sista etappen av vår resa, världscupen i Glasgow.

/Olle

Läs hela inlägget »

Det var bestämt dags för ombyte denna kväll. Nej, judoträningarna byttes inte ut mot golf, Formel 1, säckpipaspelande eller något annat mer lukrativt. Istället för dojon vi spenderat de flesta kvällarna i begav vi oss för att träna i en av Frankrikes bästa klubbar, hem till ett makalöst antal olympier.
Resan dit tog nästan tre timmar medan hemresan var avklarad på 25 minuter. Jag vet fortfarande inte riktigt huruvida det säger mer om vår hängivenhet eller om trafiken i Paris.

Väl tillbaka bestämde vi oss för att det inte lät som en dum idé att ta tunnelbanan in till Paris ör att ta oss en titt på staden. De fullspäckade dagarna gav inte så mycket utrymme för äventyrande utöver att äta och sova, det är däremot inte att säga att detta äventyr inte innheöll sin beskärda del ätande.

Mätta och belåtna var vi tillbaka på hotellet några upplevelser rikare och det kändes att detta verkligen har varit en givande resa.
/Olle

Läs hela inlägget »

Vi är, som ni kunnat se på Instagram, i Paris och tränar Judo. Sedan vi kom hit i måndags har schemat fyllts med Judo och fys men det var först idag de två kom att förenas. 
Vid 9 tog vi tåget till universitetet för att träna lite kondition och Judo. Vi möttes av Dimitri Dragin, som  höll i passet. Han lät oss verkligen inte bli besvikna. Ta dig en titt nedan på den sjunde av åtta intervaller.
/Olle

Läs hela inlägget »

Olle har inte lyckats ta en medalj på europatouren sedan han skadade tån i Korea förra året. Han körde inte på ett par månader och när han var hel igen var det inte samma Olle vi såg klättra på Europarankingen med raketfart som körde, det var något som saknades.
Men nu! Nu har det lossnat! Efter en seg första match, en snabb förlust i sin andra match så hände något. Både jag och Uffe såg det.
Olle såg ut som killen med flera europacupmedaljer i ryggen igen och han växte verkligen under tredje och fjärde matchen för att köra riktigt bra i Bronset.
Att ha en formsvacka är något av det jobbigaste man kan ha, men det ser ut som han verkligen är på väg ur sin nu.
Grattis! Mycket bra jobbat Olle.

För min del?
Själv kom jag femma.
Efter två förluster.
Jag är inte nöjd.
Jag är förbannad på mig själv. Känner mig trött i huvudet och spontant så tror jag det beror på sömn. Eller brist av det. Jag har inte haft några uppesittarkvällar men jag har gått upp tidigt och pluggat till klockan sent.
Anledningen till att jag känner så är för att jag sällan blir slängd på ippon. Jag blir sällan slängd alls. Idag var jag inte vaken i de situationerna. Ögonlocken känns tunga och kroppen vill bara slappna av.
Helt ärligt så känns det som att jag slängde bort ett guld för att förberedelserna var dåliga. Typ den enklaste förberedelsen också, sömn. Allt annat har under veckan funkat precis som jag vill. Jag har imponerat mig själv, pressat mig själv och mitt sinne har varit helt på rätt ställe. Och jag är besviken på mig själv över att jag gör en sån här miss.
Om det är sömnbrist eller om jag bara är dålig det vet jag faktiskt inte men judomässigt är jag på en mycket högre nivå än vad jag visade idag. Det tvekar jag ine en sekund på! Nu vill jag bara åka hem och gå och gömma mig någonstans.
Samtidigt så vet jag att förluster är en del av idrotten och en stor del av utvecklingen. Men jag hatar att förlora. Jag verkligen hatar det.
/Emil den Besvikne

Läs hela inlägget »

Igår fick jag äran att stå som tränare på mattan när 08-randorin rullade igenom Stockholms Judoklubb. 
08-randorin är en samlingsträning för alla ungdomar, U18, i stockholmsområdet, exklusivt tillägnat sparring. 
Det är ett fantastiskt initiativ och det är otroligt kul att se folk från olika klubbar, runt om hela Stockholm, samlas på en matta för att träna tillsammans.
Det var extra kul att få stå framför dem som en världscupsmedaljör och ge tillbaka till dem det som andra gav mig när jag var i deras ålder. 
Att dela mattan med flera tränare från andra klubbar, och att vi var så många var jäkligt kul. För ett ögonblick kändes det som att judon var den största sporten i världen. Det var ganska mycket folk på plats förstår ni, nästan för många för vår lilla dojo, men det funkade utmärkt ändå. 

Det är bara att buga och bocka för att jag fick chansen, för det var grymt kul!
/Emil 

PS.
Idag började Junior EM i Malaga, Rasmus och Oskar åkte tyvärr ut men imorgon ska Klara, Ida och Julius tävla. Glöm för guds skull inte att titta in på EJU.net och heja på dem!

Läs hela inlägget »
WOW!
Min första världscupsmedalj!
Jag är så nöjd, vi har jobbat hårt med judon, väldigt hårt. Och det betalar av sig. 
Det klickade. Huvudet var med, och det fanns ingen rädsla överhuvudtaget. Det kanske verkar lite löjligt men jag stod i spelargången och hade bara en tanke i huvudet. "Kör som en champion". Efter OS så fick jag mig en tankeställare. Det var många favoriter som föll mot folk som de borde vinna över. Varför? Jag tycker att man kan se på deras kroppspråk att de inte vill förlora. Lite så var det under hela OS fram till näst sista dagen då Krpalek, Gazimov och Harrison gick upp och verkligen visade hur man ska köra för att vinna. 
Jag såg ingen rädsla. Jag såg inget tecken på att de försökte köra säkert. Det jag såg var 3 personer som vågade vinna, som körde som champions.
Så vill jag också se ut när jag kör. Så vill jag känna när jag går upp på mattan.

Den här gången fick jag till det.

Jag lyckade prestera bra under tävlingen med 3 ipponvinster på 3 olika sätt:
Fasthållning, kast och halslås. Även min förlust är jag rätt nöjd med för att jag presterade en bra judo med högt tempo, högre än vad jag trodde jags skulle klara av, och hade ingen respekt för den erfarna Litauern Bauza jag mötte. Jag förlorade på en yuko men det känns som en vinst.

Det kändes verkligen som en vinst efter tävlingen när jag fick se Facebook fyllas med gratulationer och jag kände verkligen supporten från er alla. Det betyder väldigt mycket för mig och ni ska ha ett stort tack för det!
Sen bjöd klubben på glass på måndagsträningen igår och då förstod jag att det var stort!
/Emil
 
loading...
Läs hela inlägget »
Etiketter: världscup, rapport, tävling

Med en strypning lyckades Emil slå ukrainaren Semen Rakita och ta brons i European Open Tallinn.
En riktigt bra insats!

/Olle

I återkvalet låg Emil under mot holländske Riddersma, men lyckades göra en snygg tai otoshi som gav honom segern.

Läs hela inlägget »

European Open i Tallin. Så heter världscupen där jag och Olle ska tävla imorgon.
Vi är på plats och känner oss redo, om än aningen förkylda. Men det är ingenting som kommer hindra oss.

Olle kan få revansch, mot kanadensaren han förlorade mot i Tyskland, om han vinner sin första match. Jag hoppas verkligen att Olle får chansen att visa honom hur bra han egentligen är.

Jag möter en vitryss i första matchen, men jag har inte så mycket att säga om det. Jag känner inte igen killen och det hade inte varit någon skillnad om jag gjorde det. Han ska torska, jag ska vinna. Så enkelt är det.

Det finns ingen nervositet inför den här tävlingen varken från mig eller Olle (vad jag kan märka), vi är här för att göra vår grej.

Idag väntar vi på invägningen som är senare ikväll och tittar på lättviktarna tävla tills dess.

/Emil

Läs hela inlägget »

Förlust.
Det suger.
När man kommer till en tävling med känslan av att man kan, borde och ska vinna bara för att förlora första matchen på en usel liten shido, då är man inte jätteglad.
Jag känner mig lite ledsen men absolut inte besviken, vilket är viktigt. Ledsen blir man alltid av nederlag men besvikelse är en känsla jag får när jag inte lyckats göra det jag vet att jag kan eller inte presterar på den nivån jag vet att jag ligger på. Vinst eller förlust är oviktigt när det kommer till besvikelse, utan det handlar bara om prestation.

Jag körde min första match mot en duktig kille från Tyskland som jag har mött tidigare. Jag mötte honom i Scweiz där jag gjorde en usel match och förlorade på två varningar. Han vann hela den tävlingen.
När vi möttes idag gjorde jag dock ingen dålig match, jag åkte på två varningar rätt snabbt (lite orättvist kan jag tycka, men domaren dömer) men efter det så dominerade jag matchen. Jag lyckades dock bara ge bort en varning, vilket också kändes orättvist för jag gjorde allt utom att få poäng, men samma sak där, domaren dömer.
Så även om resultatet mot Tysken blev detsamma även denna gång så är jag nöjd över att jag körde mycket, mycket bättre. Att tysken sedan verkade helt slut efter vår match, så slut att han gick upp och torskade matchen efter var däremot en större besvikelse för min del.

Jag har inte tävlat så mycket den här sommaren och min senaste europacup var i april så jag är mycket nöjd med att allt kändes rätt mentalt och fysiskt, jag körde bra judo och jag var inte ett dugg rädd för att förlora.
Jag hade kunnat vinna här idag.
Hade jag bara lyckats kasta tysken så vet jag att det inte finns någon här jag inte kan vinna över, men vinsterna kommer. Det viktigaste är att man har kul och känner att man lyckas med sin grej, sin judo. Då kommer medaljerna trilla in precis som de gjort tidigare.

Jag var seedad 1:a i den här tävlingen men det betyder ingenting, jag fick ändå den tuffaste lottningen på papper som jag kunde fått.
Fast inte heller det betyder någonting för man ska vinna mot alla oavsett vem som står framför en. Och det är det enda som finns i mitt huvud numera när jag tävlar, att oavsett vem som står framför mig så är det jag som ska vinna.

Jag lärde mig en viktig sak av att kolla på OS och det var att man inte får gå upp med något bagage överhuvudtaget. Känner man att prestige är viktigt, om så bara för en sekund, så kommer rädslan för att förlora med det.

I judo är varje match en ny tävling och man har aldrig något att förlora, tvärtom, man har alltid allt att vinna. Så trots förlusten är jag nöjd med mig själv. Jag satte det mentala bra, tycker jag, och judon är på väg att bli ännu bättre.
Det finns såklart saker jag kan göra bättre men det är skönt att säsongen är igång nu igen, för det är när man går från tävling till tävling man kan syssla med det som gör tävlandet roligt. Att hela tiden jobba för att göra bättre ifrån sig nästa gång.

/Emil

Läs hela inlägget »

Igår landade vi i Tyskland, idag vaknade vi upp i Frankrike. Erik, som vi sover hos, bor precis på andra sidan gränsen i Frankrike. Ett jättefint landskap som vi tog in när vi var ute och gick efter frukosten.
Som tur var fick vi våra väskor igår så vi kan åka och träna ett pass judo innan kvällens invägning.
/Olle

Läs hela inlägget »

Emil och jag är åter i Tyskland, denna gång i Saarbrücken för att tävla i europacupen. 
Vi lämnade Arlanda vid 6 imorse. 
Det är alltid tufft att gå upp strax innan fyra för att komma ut till flygplatsen, än jobbigare måste det vara för pappa som ofta skjutsar oss. 
Fyra timmar senare stod vi på Saarbrückens flygplats utan väskor. Nåväl, de anländer senare ikväll. På plats däremot var vår vän Erik, från Bundesliga-laget Rüsselsheim, som vi ska bo hos fram tills hemfärden på onsdag.
Nu är det dags för ackreditering vilket kan ta allt från 30 minuter till 4 timmar, och det om allt går som det ska.

Läs hela inlägget »

En av våra favoritjudoka tog nyss OS-guld! Krpalek från Tjeckien är nog en av de coolaste atleterna på herrsidan inom judo! Jag, och säkert Emil som sparrat med honom ett antal gånger, vet!

Och något ännu coolare är att jag träffade honom för bara några veckor sedan när jag var på träningsläger i Nymburk! Jag lyckades till och med få med honom i en bild... Och ja! Han är precis lika underbar som han ser ut! Vi menar ju självklart att han var vårat andrahandsval på OS-guld, efter Martin Pacek! ;)
//klara

Och just det! Andra goda nyheter nådde vår dörr idag också! Jag är nämligen uttagen till junior-EM i september i Spanien! Mer om det senare, bara en liten input sådär..

Läs hela inlägget »

Nu är äntligen sista träningen från juniorlandslagets två veckor långa runtresande i Europa gjord! Jag måste tyvärr erkänna att jag blev lite sliten här i slutet av lägret i Berlin men jag tycker det är ganska lätta att förlåta då det varit minst två träningspass om dagen i snart två veckor.
Många bra och dåliga byten har det blivit, men man lär sig av alla! Viktigt att komma ihåg att alla judostilar är olika och vissa passar en sämre och andra bättre, men man måste ha kört mot alla för att veta hur man ska köra över dom!

Just nu sitter vi på hotellet i Berlin och väntar på bussen till flyget som går 14;00 ich då är jag i sverige igen 18:30 för att två dagar senare åka på läger i Finland.. Ja, det slutar aldrig, haha. Jag har dock haft sjukt kul på denna resa och även fast de varit jobbigt för kroppen och för huvet har de varit otroligt skönt att hänga med alla i laget! Detta är väll sånt man kommer ihåg när man är gammal, tror jag ;)

// klara!!

JUST DET! Jag träffade världens coolaste manliga judoka i Nymburk! Lukas Krpalek från -100 kiloklassen som ska till OS nu var där och lekte lite med oss juniorer.. Jag blev kär, kan jag säga, han är så cool och så stor.. Minst 2 meter i diameter.. Han är alltså sjukt krallig!

Läs hela inlägget »

hashtaggen "#aldrigvila" använder man på Instagram för att visa hur mycket, och hur hårt man tränar, så jag tänkte att det passar in bra på det här inlägget. För jag kom precis hem från Rio Maior, blev hämtad av Olle och pappa på Arlanda och nu är vi på väg till nästa läger i Gerslev i Danmark!

Att ha varit med OS-laget på "precamp" i Portugal är något av det ballaste jag gjort. Inte för att det var det tuffaste eller hårdaste lägret jag har gjort, utan för att stämningen runtom på anläggningen var så sjukt bra.
Förutomn judon var även handbollslagen (dam och herr), tyngdlyftarna, seglarna och diskusen där. Att det var så många människor på ett och samma ställe, med ett och samma mål, på en och samma resa gjorde att förväntningarna och spänningen inför OS i Rio verkligen gick att ta på. Jag kan bara föreställa mig hur känslan kommer vara i OS-byn!

Vad gäller lägret så var det rätt intensivt, men inte så tungt, jag var ju bara där för att förbereda mina vänner i OS-truppen inför deras livs tävling, så fokus låg inte på mig, men jag kan med säkerhet säga att jag gjort det mesta av min tid på Sveriges Pre Camp inför Rio. Jag har tränat med fokus, sugit upp all kunskap jag kunnat och sen har jag nyttjat faciliteterna till max. Det vill säga att jag har gymmat, simmat, fått behandling, sjukvård, isbad, spabad, spelat playstation, kört judo och ätit grymt mycket god mat. Jag har ätit så mycket mat att ni inte ens kan föreställa er och bli inte förvånade om jag går upp i +100 snart haha.

Och för att avsluta så lämnar jag en massa bilder för att ni ska få en liten bild av vad jag upplevt. Hoppas ni gillar dem!
/Emil

Läs hela inlägget »

På väg till Rio! (De Maior)

Ja, jag ska till Rio de Maior, på det svenska olympiska lagets sista läger innan avresan till Rio de Janeiro på måndag. Rio de Maior ligger alltså i Portugal, jag ska inte till Rio de Janeiro tyvärr.
Jag och Jonathan Fagerhill åker ner som sparring till Martin Pacek och vi ska se till att han kan slipa på de sista detaljerna innan han åker till OS.
Det är bara 4 dagar jag kommer vara borta men SOK, Sveriges Olympiska Kommité, har ändå gett oss i sparringtruppen en jävla massa grejer! Vilket vi självklart uppskattar oerhört mycket.
Men under de här 4 dagarna väntar tuff träning, och sparring vilket jag ser mycket fram emot.

Om 4 år är det någon annan som får åka som sparring, till mig.
/emil

Läs hela inlägget »

Så, 4 matcher blev det igår. 2 vinster och 2 förluster. Ändå helnöjd med min insats, jag körde aggressiv och varierad judo och jag kände mig framförallt stark och dominant på mattan! Båda mina tjer jag förlorade mot var även denna gång i match om bronset varav den ena förlorade med 1 sek kvar och den andra vann. Suck – inte igen!
Det ska ju vara jag där och ändå snubblar jag även denna gång lite innan målsnöret. Men jag ska ta det positivt. Med mina två 9:nde placeringar och en 5:e placering kanske jag snart snubblar på målsnöret istället!

Det är rätt så skönt när man ser sina framsteg så klart, med åtminstone placeringar och min klättring på rankingen! Ja, just nu så är jag nr 75 på världsrankingen! Yey mig. Sakta, men säkert, kommer jag.

Just nu så befinner jag mig i Nymburk, även detta i Tjeckien för träningsläger! Dock så fick jag en liten smäll på knät igår så det har svullnat upp och jag har fått gå med linda hela dan igår och idag. Men allt går ju att tejpa! Så det är precis det jag ska göra och ta det lite försiktigt på träningen ikväll!

För att avsluta detta bifogar jag lite bilder från vår sightseeing i Prag igår och även en smått besviken Klara och Ida efter gårdagens tävling. Även Ida körde på bra igår, men förlorade mot hon som kom 2:a.
/klara

Läs hela inlägget »

Tråkig dag i Tyumen. Tråkig för att jag förlorade, tråkig för att jag bara fick köra i en minut, men mest tråkig för att jag inte fick chansen att möta min lagkamrat, svenska OS-hoppet Martin Pacek, som kör i min viktklass.
Det är en grej jag har drömt om, att gå upp och vinna över honom innan OS. Så jag är besviken över att jag missade den chansen. Jag tror inte jag hade vunnit över honom, jag är inte ens nära hans nivå ännu, men med det sagt så är det här judo, och vad som helst kan hända.

Jag mötte Oleg Ishimov, en väldigt duktig rysk judoka som vunnit U-23 EM bland annat. När jag gick upp så kändes allt bra, kroppen vet jag finns där och huvet var med. Jag tycker jag öppnar matchen bra, är offensiv i greppningen och känner att han hamnar efter.
Sen blir jag svept på knä, och jag hamnar efter istället. Jag greppar inte om ordentligt när jag kommer upp och hamnar på knä igen, sen blir jag strypt. Lite klantigt av mig att låta en så bra kille få jobba men jag kände mig, dumt nog, lite för säker där i mattan och det fick jag betala för.

Så var den tävlingen över. En klen tröst var det att Martin vann över ryssen i matchen efter, för det var ju matchen jag ville ha. Men det var väldigt kul att både han och Marcus tog med sig varsitt Grand Slam-guld från Tyumen! Och att Tommy och Mia plockade varsin bronspeng!

Jag är här för att lära, men när man förlorar på strypning i första minuten så kan man ju fråga sig vad för jävla lektion det där var egentligen.
En tråkig lektion, eller en riktigt tråkig lektion rättare sagt, en sån lektion där man helt enkelt inte kan hålla sig vaken för att läraren säger samma saker med en monoton röst.

Men så är det. Varje förlust är inte nederlag, faktum är att de alla är en möjlighet till att bli bättre. Det är klyschigt, jag vet, men det ligger ofta en hel del sanning i dem.
Man lär sig mer från en förlust har jag lärt mig, och det jag har fått lära mig är att jag måste vara mer respektlös, hårdare och vaknare under matchen.
Jag får inte slappna av bara för att jag är bra i mattan.
Jag får inte ge bort en greppsekvens genom att gå ner på knä.
Jag får inte vänta på motståndaren.

Så i framtiden kommer ni se en bättre Emil, en som lärt sig sin läxa!
/Emil

Läs hela inlägget »

Jag har sedan två dagar tillbaka varit i Uppsala för lite uppladdning med juniorlandslaget inför europacupen i Prag samt läger och en europacup till i Berlin i slutet av juli.

Just nu? Ja, nu befinner jag mig på ett plan på väg till Prag där jag ska väga in på lördag för att sedan tävla på söndag. Det kommer bli en tuff en och en halv vecka men samtidigt väldigt roligt. Jag förväntar mig massa fin judo och precis som i Ungern en sjukt massa spö, på lägren, dårå ;) På tävlingarna har de andra ingen chans! Formen känns lovande och jag är glad att jag hållt igång stor del av sommaren!

Mer om tävling, länkar och bilder kommer senare.
//klara

Läs hela inlägget »
Det var många människor i planet som höll händerna flätade i bön när vi flög in mot Moskva genom en riktigt ordentlig blixtstorm. Jag har aldrig sett så många blixtar, hela planet verkligen lös upp när  blixtarna slog ner i marken utanför.
Jag hörde att det var en del människor som spydde också, på toan och i sätena några rader framför oss, vilket inte var jättemysigt direkt.
Det hjälpte inte heller med en massa turbulens, det gjorde hela resan mycket svårare. Jag kunde nämligen inte somna.

Vi kom fram i alla fall, efter en tuff resa, och det var ganska skönt att vi gick ut och sprang, landslagstruppen, en runda efter att vi sovit lite på hotellrummen. Jag kände mig både stark och snabb- just snabb har jag nog aldrig varit- vilket bådar väl inför helgens utmaning.

Jag tävlar på söndag, så det är ett tag kvar, och det är väldigt skönt att vara på plats ett par dagar innan- tidsskillnaden är ändå på 3 timmar framåt- så att man kan skaka av sig flygresan i lugn och ro.

/Emil
Läs hela inlägget »

Tävlingen gick sådär, men jag fick 3 matcher och i en europacup. För mig, är det bra! Lyckades till och med få en 9:nde plats och även båda de tjejerna jag förlorade mot kom på pallplats, så snart är jag väl där :)

Lägret gick super, verkligen kul med randori på randori mot duktiga tjejer. Varje byte ger en något och alla dessa olika men säkra judostilar är riktigt kul att möta och mäta sig mot.

Övrigt så var det sjukligt varmt med 37 graders värme dividerat med träning i en hall utan ac. Så mycke eftersvettades jag att jag knappt kunde få av mig judobyxorna själv.. Bra att ha Linus då ;)

Nu är det lite semester tills jag drar mot Uppsala den 20 juli och därefter två veckors resande i Europa med juniorlandsslaget.

//klara

Läs hela inlägget »

Budapest gick inte som jag hade hoppats.
Jag hade inte räknat med att vinna någonting, men jag blev otroligt besviken på mig själv när jag inte lyckades prestera alls nära min normala nivå.
Jag lät nervositeten komma åt mig och förlorade första matchen mot någon jag kanske borde vunnit över.

Men nu..
Jag har lärt mig från Grand Prix i Budapest och blev mycket inspirerad av att se stjärnor som Nifontov och Toth, men framförallt Kayla Harrison, gå upp och äga mattan.
De allra bästa frodas under pressen de sätter på sig själva, och kör helt utan hämningar. 
Och det är precis det som är målet nu när jag åker till Ryssland imorgon, jag ska ta för mig, njuta av att jag  deltar på den allra största tävlingen i mitt liv.

Ryssland, Tyumen.

Jag ska se till att det är den här tävlingen som blir den jag kan prata om som början på något stort. Jag kommer antagligen förlora första matchen, men jävlar vad min motståndare ska få kämpa hårt.

Jag är extremt taggad.

/Emil

Läs hela inlägget »

Kör idag mot en danska. Vägde in igår och nu gäller det! Känns okej. Men det är oftast de segstartade dagar som går bättre! Även linus kör idag så heja på för nu kör vi gärnet!

Läs hela inlägget »

För lite mindre än en månad sedan var jag med om att spela in en reklamfilm om Cool Company, en faktureringstjänst jag använder i mitt jobb. Filmen handlar om min judosatsning och hur jag kan bedriva den parallellt med studier och arbete.
Det var en riktigt häftig upplevelse. Inspelningsdagen blev lång och tagningarna många men framförallt blev resultatet väldigt lyckat.
/olle
 

Läs hela inlägget »

Men ännu roligare är det nog att bara kunna dra en liten spontanare till Karlstad för att sparra med några av de bästa tjejerna i Norden!
I måndags åkte jag upp hit för att köra lite extra träning med Ida Eriksson och Cecilie Bolander innan europacupen i Ungern som jag åker till på lördag! I kväll är sista träningen och det blir både löpning och judo. Kul!

//klara
Ang sista bilden: Mja.. Rätt trött var man ju på väg till Arvika igår, hehe.. Men det var kul att vara där också! Så tack, Anders för att vi fick komma! Väldigt kul träning!

Läs hela inlägget »

Efter tre dagar av randori och hundratals liter svett på vad som kan vara världens varmaste läger var det dags för en vilodag. Vi tog tillfället och passade på att spendera dagen i Barcelona. På de fina torgen, gående bland de svala gränderna och solande på den fullspäckade stranden.

Nu, med endast tre judopass kvar på lägret, har vi återgått till att fightas på mattan. Efter alla dessa byten borde inte hettan vara så besvärlig, men icke, det verkar nästa utvecklas än mer åt andra hållet.
/olle

Läs hela inlägget »

Mycket riktigt, jag är på OTC-lägret i Castelldefels. Eller som sportfotografen Gabi Juan kallade det, Helvetet. Helt ute och cyklar är han nog inte. Värmen är definitivt något man skulle förvänta sig i Djävulens håla och sparringen är riktigt hård dock tvivlar jag på att det skulle vara lika kul i underjorden.

Hittills har vi avverkat tre judopass samt en löpträning och som ni ser på schemat blir det många byten innan veckan är över. Många är här för att förbereda sig inför OS som endast är en månad bort. Det är en särskilt häftig känsla att dela mattan med så pass många världsmästare och olympiska guldmedaljörer.

Imorgon väntar ett tidigt judopass så dagens sista uppgift blir att ta sig till sängen och med trötta ben är det svårare än vad det låter. Mot en ny dag av stenhård randori.

/Olle

Läs hela inlägget »

Tidiga morgonträningar och svettiga eftermiddagspass, vårterminen må vara över men vi kämpar vidare.

Det känns bra inför helgens Grand Prix. Däremot är det inte endast jag och Emil som ska tävla de kommande veckorna, även Klara har ett gäng junioreuropacuper under sommaren. Inte att förglömma är Axel Robertsson som vid månadsskiftet åker till Kadett-EM i Finland. Vi har alltså varit ett gäng på mattan såväl som i gymmet vilket varit ännu roligare och gjort det möjligt att pressa sig ytterligare lite hårdare.


Läs hela inlägget »

Lägerveckan i Minsk följdes av tre dagar landslagsläger på Bosön. Ett kort men intensivt läger, med tuffa judopass, påfrestande löpning och mjölksyrerika gympass.
Lägret var främst avsett för OS-truppen men var även värdefull för oss som ska rill Grand Prix i Budapest under midsommarhelgen. Med både A- och B-trupp på plats fick vi riktigt bra sparring, inte minst jag och Emil men även Klara.

Efter lägrets första judopass var det tydligt att Bosöns kampsportshall var alldeles för liten. Så, som vi gjort så många gånger förut, lade vi ut judomattor i handbollshallen istället. SVT som var där för att filma OS-truppen fick sig alltså en autentisk inblick i en judokas vardag.

Som avslutning spenderade vi onsdagskvällen mee att tävla i en trekamp på Ballbreaker. Bilbana, bowling och racingsimulator, det är bara att titta på Nymans ansiktsuttryck för att se hur kul vi hade.

/Olle

Läs hela inlägget »

Tyvärr tillåter inte internetuppkopplingen särskilt mycket vad det gäller att ladda upp data så du får nöja dig med denna handfull bilder för stunden. Vi lägger upp fler i den mån vi kan så du kan få dig en uppfattning mer omfattande än vad vi kan återge i text om detta läger.

/Olle

Läs hela inlägget »

Så har tredje träningsdagen kommit till ända för oss här på OTC-lägret i Minsk.
Dagarna har börjat vid 8 med löpning följt av Judo vid 11 och 17. Som ofta är fallet på läger som detta utvecklas formen, trots den stora träningsmängden, till det bättre för varje pass. Nästan som om man växer in i sparringen.

För egen del har jag haft en liten men tuff skara av riktigt bra killar att köra med. Högst värderas bytena med den kanadensiska OS-trean och Iraniern jag blev diskad mot i Korea, som jag för övrigt lyckats ta revansch mot.

Sedan NM för två veckor sedan har jag lite småskador jag dras med. Ledbandsfästet i knät som fick sig en törn är fortfarande svullet och utgör ett visst hinder i min Judo. Även armbågen som varierat mellan en smärre irritation till ett större problem ger känningar, lyckligtvis ska jag röntga den när jag väl är tillbaka hemma.

Läs hela inlägget »

Ja, men det var väl ändå ett okej resultat, tycker jag. Även om ett guld var det jag hade ställt in mig på. Däremot var medaljerna riktigt feta, så jag är glad....
Min match innan semin var den jag förlorade mot den holländska som senare vann men jag tror att om jag inte blivit så överraskad av hennes styrka och kast i början hade jag nog kunnat jobba in mig i matchen. Och mja, kanske vunnit, vem vet? Jag får pröva nästa år igen, men tills dess firas bronset med intervallträning och lite MAQ-cirkel för guldet ska bli mitt!!!
Annars var resan med Stockholms Judoklubb lika kul som alltid och barnen körde på bra! Riktigt kul tävling precis före sommaren!!
//klara

Läs hela inlägget »
Etiketter: venray, tävling, rapport, klara

Just nu sitter jag på Arlanda med sju andra tävlande från Stockholms Judoklubb på väg till Venray, holland för att... (surprise surprise)... tävla. Detta är faktiskt den sista tävlingen innan jag i juli drar på två europacuper samt ett läger! Älskar faktiskt denna tävling i Holland, så grymt kul och medaljerna, om ni kommer ihåg från förra året, är fetast i Europa! Verkligen. Förhoppningsvis kommer jag kunna lägga upp en bild på en ny medalj efter helgen.

Pella och Ville tävlar i morgon medan jag tävlar på söndag. Efter detta blir det lite nedtrappning på träningen i ca 2 veckor och sedan drar allt igång igen! Hörs mer senare // klara

PS. Lägger till lite bilder på mig ifrån igår med min sjukt coola och nya dräkt, Meiyo Lady från Nihon Sport! Köp den på Rob Haans webbutik för fightgrejer – www.budoconcepts.se!

Läs hela inlägget »
Etiketter: övrigt

Denna torsdagskväll, till skillnad från de många andra av sitt slag, hade vi ingen egen träning jag och Emil. Vi höll istället i 08-randori vilket är en sparringsession för kadetter i Stockholm anordnad av Stockholms Judoförbund. Det är riktigt kul att hålla i renodlade sparringträningar men extra kul att hoppa in ett byte eller två, vilket jag självklart gjorde.

Innan träningen passade vi på att avtacka Göran Dovervik som varit aktiv i klubben sedan 60-talet. Han höll idag i sin sista lekjudoträning och blev, utöver oss närvarande klubbmedlemmar, även avtackad av Svenska Judoförbundets Generalsekreterare Erik Vesterlund.

HÄR kan du klicka för att se kvällen i bilder.

Läs hela inlägget »
NM 2016. Iura, Mattsson, Hansen, Laamanen.

För första gången sedan min operation stod jag idag på mattan i tävlingssammanhang utan smärta i tån. Riktigt skönt efter en tuff väg tillbaka under våren.

Tävlingen började vid nio imorse varpå jag, efter att ha stått över första rundan, gick min första match vid tio. Tre matcher senare var jag i final mot Sveinbjorn Iura, islänningen jag mötte i NM-finalen 2013 och i NM-semin förra året.

Inför finalen var jag kluven i frågan huruvida jag skulle ställa upp eller ej, jag hade nämligen sträckt ut höger knäs ledbandsfäste i semifinalen. Tillsammans med min mor smörjde vi in och masserade knä samt armbåge med en uppsjö av liniment och voltaren. Blandningen underlättade och coachtape stabiliserade. Jag kände mig redo att trots smärtan ställa upp, knät var stabilt och fungerade vilket var gott nog för mig.
Finalen i sig var en riktigt tuff en som i slutade i en fjärde varning till islänningen med sekunder kvar på klockan. Djäklar vad jag jagade honom.

Ej att förglömma är familjens fjärde son Pelles insats dagen innan. Som 13-åring tog han brons i U-18-klassen. Alla är vi stolta och imponerade, även om han inte kan känna annat än vrede över att inte ha vunnit :)

Nu väntar en lång bilfärd hem med resten av klubbens puckon. Jag borde ha flugit hem också, fan.

Läs hela inlägget »

En vecka i Turkiet

Det olympiska träningslägret är över för den här gången och jag åker hem med en trött och sliten kropp, men med ett glatt humör.
Jag och Olle har fått åka på en hel del av de här lägren och de är verkligen givande. Inte bara sparringen som är utan like, men också att vi får resa med landslagets olympiska trupp. Man får en tro på sig själv och det man gör som en atlet när vart man än vänder sig ser en världsstjärna inom Judon. Både från andra länder men också de som vi faktiskt har i Sverige. En tro, nej, en visshet om att man själv kommer vara den som någon tittar på och känner samma sak som jag känner nu.

Lägret då? Hur gick det?
Det korta svaret är bra, men det är sällan hela berättelsen. 
Så det långa svaret är, det var utvecklande. Mer än utvecklande, det bekräftade för mig att jag är på rätt väg. Jag fick byten med några av de absolut bästa i min viktklass och gjorde bra ifrån mig. I alla byten förutom ett då jag blev påmind om jobbet som krävs av mig för att utvecklas till en högre nivå i framtiden, och hur långt jag faktiskt är ifrån toppen. 
En utmaning jag mer än gärna tar på mig.

Det blev totalt 10 hårda träningar för mig under det här lägret där alla var judopass utom ett då vi var i gymmet allihopa och körde cirkelträning. 
Som vanligt under ett läger så hade jag en del träningar där min insats var grym och så var det några träningar då jag bara ville gå och lägga mig och gråta. Fast sådant är livet som judoka, framgångar och motgångar är alltid närvarande i varje sekund av varje träning och det viktigaste är att ALLTID försöka göra bättre ifrån sig nästa gång, i nästa greppning och i nästa sekvens.

Jag har haft en riktigt rolig vecka i Turkiet. Jag har fått träna hårt och till och med kunnat sola och bada utöver det! Vilket måste vara första gången någonsin på ett träningsläger. Jag misstänker att mycket har att göra med att jag inte var i varken Ryssland eller Ungern på läger den här gången, hehe.

Nu blir det hem för att fortsätta träna inför Grand Prix i Budapest där målet kommer vara att vinna en match. Min svåraste utmaning hittills. 
 
Mer följer! 
/Emil



 

Läs hela inlägget »

@mattsson_judo på instagram

28

Gör om, gör rätt? Lite mer åt ”Nässla dig in så du inte behöver ställa dig upp igen” hållet snarare. #judo Tack Rob! Lika kul som alltid!!

17

It’s a holiday! Which, to Emil at least, means practicing sweet, next level breakdancing moves. #nipponsport #mattssonjudo

16

Tävlingsstart 11. Jag mot os 3:an från 2012 och 7:an från 2016! I morse rörelse vid havet! NU KÖR VI /klara

18

Påsk i backe. Påsk i joggingskor och påsk med svett #somjagvilllevaskajagdö #jesus tror han sa så iaf

15

Apparently I’m too fast and furious for my asics. #hellopinkietoe

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Arkiv