Gravitationen är inte det enda som tynger ner en

Förlust. Igen.
Det tär på en, äter iväg på ens självförtroende och gör att man ifrågasätter sig själv och allt runt omkring, ”vad gör jag för fel?”.
Det värsta är att förlusterna funnits där ett bra tag nu, från i somras för att vara precis, och jag lyckas inte hitta den vinnande formen. En slump i form är alltid tuff att hamna i, men ju längre den är desto jobbigare blir det.
Så vad händer nu? Vad ska jag göra för att komma ur det här?
Inte den blekaste, ingen aning, vetefan.. Jag vet inte.
Allt jag vet är att jag måste härda ut, det här är ett prov på min mentala tuffhet, inte min förmåga. Jag måste ta mig igenom för att kunna resa mig över och om jag gör allt rätt kommer jag kanske komma ut bättre på andra sidan.
En veckas läger följer efter den här undermåliga insatsen, jag får försöka göra någonting av min förlust, annars är den förgäves.
Man vinner ingenting på att tycka synd om sig själv, men det är jävligt svårt att undvika när man känner att allt går åt skogen. Men jag tror på de orden och jag vet att gjort är gjort, jag kan bara påverka vad jag gör till nästa tävling på nästa träning, träningen efter det och träningen efter det.
Jag önskar att min dag slutat bättre, och med såna här insatser är det allt jag kommer kunna göra.
Jag har hårt jobb framför mig, dags att hugga in.


/Emil

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln