Ett U-23 Em att glömma

Förra veckan var jag i Podgorica, Montenegros huvudstad, och hade en dag att glömma. Allt kändes bra mentalt och fysiskt men någonting hände under första matchen som gjorde att jag kände tävlingen glida mellan mina fingrar. På många sätt var det en tävling jag kände att jag skulle vinna och det kanske var där det sket sig. Jag såg min lottning och fokuserade för mycket på en match jag aldrig fick köra. 
Det hjälpte inte heller att jag ville vinna tävligen så mycket efter att ha varit sjuk året innan. Jag ville göra mig själv rättvisa, visa att jag kan, men det blev inte som jag ville.

Men NU. Nu är det en ny tävling, årets sista till och med. Imorgon är det dags att tävla på Grand Prix Haag. Jag siktar på att ta min största och sista medalj för året och kommer inte falla i samma fälla som förra veckan. Det är bara att tuta och köra, bokstavligen. 
11:00 börjar tävlingen och jag lär börja strax därefter.
Jag hoppas på ert stöd!

/Emil

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln