J**LA SK*T

Efter tre usla matcher var mitt EM över. 
Jag plockade på mig mjölksyra redan under första matchen, förlorade kvartsfinalen där jag borde ha vunnit, och var så slut att jag knappt kunde stå upp i sista matchen.
Jag har sagt att jag är besviken efter de senaste tävlingarna, men den här gången känner jag mig bara förstörd. Förstörd för att kroppen känns klen, huvudet på fel ställe och för att jag sitter på en sån sjuk frustration. Det här skulle vara mitt EM! Det har jag sagt till mig själv (och alla som orkat lyssna) hela tiden. Jag har jobbat hela året för att ta mig hit och för att ha medaljen runt nacken på flyget hem. Och så går jag och förlorar på det här viset?! 

Ibland undrar jag vad jag håller på med...

Men under veckorna som har lett upp till EM har jag plågats av sjukdom, och svullna körtlar i munnen som har hindrat mig från att äta ordentligt. Det har resulterat i att jag tappat vikt. Efter att jag kom hem från Malaga vägde jag 93 kg och sedan vägde jag in på ynka 96 kg innan tävlingen, 4 kg under gränsen alltså. Helt kasst om du frågar mig. 
Jag vet inte hur mycket det har påverkade min prestation, kanske mycket, eller så är jag bara en dålig förlorare, jag vet inte. 

Nästa steg för min del blir att titta på mina prestationer den här hösten för att utvärdera. Vad saknades? Vad gjorde jag annorlunda från i somras och i våras? Jag måste tillbaka till ruta ett helt enkelt. Hur jobbigt det än är att erkänna det.

Säsongen är slut nu i alla fall. Den har varit lång och tuff, men nu blir det uppbyggnad inför nästa säsong och prioritet nummer 1 blir att ta mig upp till att väga runt 100kg igen.

Oavsett hur jobbigt det än känns för mig idag, hur dåligt jag än tycker jag körde så finns det några positiva saker. Jag tog mig hit och jag kommer ta med mig erfarenheten till nästa gång. 

En av de mest positiva sakerna jag tar med mig efter den här säsongen, och det jag nästan tycker är roligast, är all support jag, Olle och Klara har fått under året som gått. Bara här nere i Israel har jag hört en massa hejarop och jag vet att ni följt och hejat på mig där hemma också. Det värmer, det gör det verkligen. Att man inte är själv på den här resan, även om ni bara ger en like på Facebook, gör allt mycket roligare. Framförallt i motgångar.
Ni ska ha ett stort tack och jag lovar att göra allt jag kan för att stå som vinnare nästa gång. 

/Emil

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln