Olle är tillbaka!

Olle har inte lyckats ta en medalj på europatouren sedan han skadade tån i Korea förra året. Han körde inte på ett par månader och när han var hel igen var det inte samma Olle vi såg klättra på Europarankingen med raketfart som körde, det var något som saknades.
Men nu! Nu har det lossnat! Efter en seg första match, en snabb förlust i sin andra match så hände något. Både jag och Uffe såg det.
Olle såg ut som killen med flera europacupmedaljer i ryggen igen och han växte verkligen under tredje och fjärde matchen för att köra riktigt bra i Bronset.
Att ha en formsvacka är något av det jobbigaste man kan ha, men det ser ut som han verkligen är på väg ur sin nu.
Grattis! Mycket bra jobbat Olle.

För min del?
Själv kom jag femma.
Efter två förluster.
Jag är inte nöjd.
Jag är förbannad på mig själv. Känner mig trött i huvudet och spontant så tror jag det beror på sömn. Eller brist av det. Jag har inte haft några uppesittarkvällar men jag har gått upp tidigt och pluggat till klockan sent.
Anledningen till att jag känner så är för att jag sällan blir slängd på ippon. Jag blir sällan slängd alls. Idag var jag inte vaken i de situationerna. Ögonlocken känns tunga och kroppen vill bara slappna av.
Helt ärligt så känns det som att jag slängde bort ett guld för att förberedelserna var dåliga. Typ den enklaste förberedelsen också, sömn. Allt annat har under veckan funkat precis som jag vill. Jag har imponerat mig själv, pressat mig själv och mitt sinne har varit helt på rätt ställe. Och jag är besviken på mig själv över att jag gör en sån här miss.
Om det är sömnbrist eller om jag bara är dålig det vet jag faktiskt inte men judomässigt är jag på en mycket högre nivå än vad jag visade idag. Det tvekar jag ine en sekund på! Nu vill jag bara åka hem och gå och gömma mig någonstans.
Samtidigt så vet jag att förluster är en del av idrotten och en stor del av utvecklingen. Men jag hatar att förlora. Jag verkligen hatar det.
/Emil den Besvikne