Ännu ett steg på vägen tillbaka

Tråkigt är det, att mala på utan resultat att visa upp. Att anstränga sig till fullo för att i slutändan sitta vid mattkanten och räkna småsakerna som gick vägen i matchen, samtidigt som förlusten hänger över en. Detta trots att denna tävling kändes mycket bättre än förra.
I första matchen mötte jag Maxim Buga, ryssen som gått till final och förmodligen tar guldet. Det kändes riktigt bra, lejonparten av greppningen dominerade jag, poäng kändes nära och ingen av hans attacker utgjorde någon fara. Med fortsatt press verkade det som att shidoledningen jag höll kunde sträcka sig till matchens slut vilket såg mer och mer möjligt ut då ytterliggare en varning låg i luften. Så plötsligt tog matchen slut, han lyckades peta in en fot när jag gick in för att attackera. En minut och tjugo sekunder kvar på klockan.
Nästa match gick mot polacken Damian Stepien som jag blev diskad mot på SWOP i höstas. Någon revansch blev det däremot inte. Efter en varning i matchens tididigare skede försökte jag jaga igen det. Jag kom in väl på honom tyckte jag men var gång lade han sig ner eller dök på låga attacker som kändes endast vara menade att fly från greppningen. Varning uteblev och efter att ha jagat i några minuter lyckas han kasta mig på en Yuko som jag med dryga halvminuten inte lyckades hämta igen.
Vad som svider är egentligen inte förlusten i sig, även om det också är tråkigt, utan att inte leva upp till min ambition.
Efter de två operationer som krävdes efter min skada i slutet av förra året har jag haft en bit att gå för att nå tillbaka till den nivå jag då låg på. Till viss del visste jag att det skulle ta ett tag även om det är längre än vad jag hoppades på. Idag verkade allt stämma. Jag var övertygad om att det skulle gå bra. Men icke.
I denna sits är det enda att göra att gå vidare. Vidare till veckans läger i Ungern. Vidare till nästa träningspass hemma. Vidare till nästa tävling. Det går inte att säga när mina förhoppningar infrias, det enda som är garanterat är att jag kommer befinna mig i denna position igen och igen, och igen. Den största utmaningen är att klättra upp ur avgrunden och med ett leende klättra upp när jag hamnar där igen.
Nu kommer allt satsas på OTC-lägret i Tata.
/Olle