Ensammaste svensken i Sarajevo



Jag sitter just nu på planet på väg mot Sarajevo för att delta på ytterligare en Europacup.
Jag har fått åka själv då ingen annan kunde åka med, eller ville, men det ska inte vara några problem. Jag har varit på hundratals tävlingar och det är bara att köra judo.

Jag erkänner att jag har känt en viss nervositet inför den här tävlingen. Det blir många fler saker att tänka på när man är själv, samtidigt som man ska fokusera på att förbereda sig mentalt inför tävlingen så måste man hålla koll på tider, ackrediteringen, lottningen, coachingen och allt annat möjligt som man kan behöva ta itu med.

Det som saknas när man inte har en coach är väl, förutom själva coachingen, problemlösaren som ser till att jag som tävlande bara behöver bry mig om själva tävlandet.

Fast jag är säker på att det kommer gå bra ändå, jag är styrkt av resultatet i Zürich för ett tag sedan och har kört många bra byten med många bra judokas på lägret i Nymburk. Det är alltså bara att lita på att judon sitter i ryggraden, försöka vara taktisk utan coachen, och att köra på.

Jag är övertygad om att jag har en medalj att hämta i Bosnien också!
/Emil