En bit tillbaka från operationen

Jackan över huvudet, sen runt halsen. Oh, well. Jackan över huvudet, sen runt halsen. Oh, well.

Det gick inte vägen idag. Jag som så gärna hade slagit mig igenom första rundan för att kunna möta OS- och VM-medaljören från Kanada i andra rundan. En väldigt spännande möjlighet då detta är en av de sista kvalificieringstillfällena inför OS vilket lockar de bästa såväl som de som ligger precis inom kvalificeringsgränsen.

I tävlingens första match mötte jag colombian Castro, rankad 70 i världen (som sedan lyckades slänga kanadensaren – Valois-Fortier – på en spektakulär och oväntad ippon i matchen efter!). Jag har efter Tokyo lagt mig på placering 155. Det gick, som sagt, inte vägen.
Det känns väldigt ledsamt att förlora första rundan, att inte, som målet var, att få en match mot en av de bästa i världen. Samtidigt är det viktigt att bibehålla ett realistiskt perspektiv. Detta är min första match på denna nivå sedan Tokyo och min operation. Mellan den dagen och när jag tog ut spiken ur tån var det två månader, helt utan Judo. Det är först de senaste två veckorna jag har kunnat börja köra ordentliga judopass. Det är väldigt lite på denna nivå.
Om två veckor är det dags igen. En europacup i Schweiz jag får se som träning, en komplettering för träningslägren jag missat under min skadeperiod.
Den ledsnad och besvikelse förlusten för med sig är precis den drivkraft jag måste använda för att fortsätta jaga denna nivå och fortsätta utvecklas. Övertygelsen är aldrig så stark eller ren som efter förlust. Dags att gå vidare.
/Olle