Europatourens avslut ger bitter eftersmak

Förra veckan blev jag diskad i kvartsfinalen, den här veckan åkte jag ut. Det är med andra ord den sämsta veckan jag haft på ett bra tag.
I första matchen mötte jag Bloechl, en tysk jag ledde mot fram till 20 sekunder kvar av matchen. Waza-arin som initialt delats ut till mig föll över till honom och med de få sekunderna kvar på klockan lyckades jag inte hämta igen ledningen. Surt.
Ur andra gick jag efter full tid segrande ut mot en britt. En judomatch är ganska intensiv och efter 5 minuter aktiv brottning var jag ganska trött, mjölksyran började kännas av, pulsen var hög liksom andningen. När jag bockat och klivit av mattan efter andra matchen återstod endast minuter innan jag skulle upp på mattan igen. Snabbt upp till tredje våningen, av med den blå dräkten och med den vita dräkten i famnen snabbt ner till bottenplan igen. Vid mattentrén för tredje matchen hade jag inte mycket energi kvar, puls och andning hade lagt sig men jag kände tydligt i kroppen att jag nyss gått en hel match. Efter fem minuter där varje greppning, rörelse och attack tog ut mer än sin rätt på kroppen förlorade jag på en Yuko. Mot en kille jag aldrig förlorat en poäng mot tidigare. Det gjorde inte dagen bättre kan jag säga.
Så sammanfattningsvis kan jag säga, eller snarare måste säga, att det är ett surt avslut på en riktigt bra europatour.
Nu är det dags att titta på landslagskamraten Jonas Björktorp vinna sin bronsmatch.