Det är inte bara tävlingar

Nej det är inte bara tävlingar, för oss är judon så mycket mer. Då pratar jag inte om självförsvar, gamla japanska traditioner eller kator. Nej, jag pratar om utvecklingen som sker när man tränar hårt, att kunna hjälpa någon att få till sitt kast och känslan när allt hårt jobb materialiseras i en medalj.
För att sammanfatta:
Jag pratar om att vara tränare.
Det är en sak vi inte skriver om lika ofta som om vår egen träning men både jag, Klara och Olle håller i 2 träningar varje vecka för ungdomarna på klubben. Vi har alltid, sen vi var i 10års åldern hjälpt till uppe på mattan. Först som hjälptränare till Markus Nymans mamma, Bettan (som vi började träna judo för) och flera år senare började vi även hålla egna träningar. I judon finns det ett förhållningssätt som går ut på att man ger tillbaka till sporten. Någon har lagt ned tid och energi för att lära dig det de kan och då ska man göra sitt bästa för att föra sin kunskap vidare.
Även om det kanske låter som en tidskrävande tvingad sak så kan jag lova att det är allt utom tvingat. Vi älskar att hålla träningar, inte bara för dem vi lär ut till utan också till stor del för vår egen skull.
När man måste förklara sina tekniker, varför man gör si och varför man gör så, får man en djupare förståelse för hur ens judo ser ut och varför den gör det. Den analytiska förmåga vi har tränat upp genom alla år som tränare tror jag har varit väldigt viktigt i vår egen utveckling, framförallt då vi de senaste året skött vår träning i princip helt själva.
Självklart har vi mycket mer att lära men jag tror att genom att lära andra kan man lära sig själv. Om det nu låter förståndigt..
Terminen har förresten startat nu och Olle, Klara och jag stod såklart på mattan som tränare!
Hur många idrottsklubbar har landslagsaktiva elitidrottare som tränare varje vecka egentligen?! :)
/Emil