Mot Sverige!

Hemåt!


Ja, två veckor i Japan är över. Det har gått fort tycker jag, fast hemresan är ändå väldigt välkommen. 
På de här dagarna har jag avverkat lite mer än 100 randoripass och det känns i kroppen så vilan vi har haft, både i Tokyo och Onjuku (jag har inte berättat om det än!), var välbehövd. 


Så vi börjar med Onjuku!
Onjuku är en fiskarby som ligger 20 minuter bort från Katsuura där jag är nu och i Onjuku finns en av de bäst stränderna jag varit på. Så när solen äntligen kom fram var vi snabbt nere på stranden för att sola och bada! Vi kallar det inte lek och skoj, vi kallar det återhämtning.
Vi spenderade hela helgen på stranden och körde känna killarna i judolaget bättre då vi badade och hade kul med dem. 


Som sagt, jag har kört över 100 randoribyten på 6minuter men de har inte varit någonting mot de 4 shiai-bytena jag kört! 
Shiai innebär att det är tävlingsträning, alltså 200% hårdare än ett randoribyte som också är väldigt jobbigt.
Min första match förlorade jag tyvärr. Jag var väldigt nervös och var inte beredd på att det skulle vara så stor skillnad mellan randori och match. Hur som så fick jag en till chans mot en annan judoka dagen efter och då vann jag. Jag vann på två yuko och en wa zari så det var ganska övertygande så det kändes grymt. 
Min tredje match, ytterligare en dag framåt i tiden, vann jag också på wa zari, yuko och en ippon på fasthållning.
Så idag körde vi en lagtävling mellan Sverige och Japan som slutade 4-4 fast japanerna vann på poäng tyvärr. De bra nyheterna är att jag vann min match mot en av de bästa killarna jag kört med på lägret. Jag vann på två varningar men jag gjorde en grymt taktisk match och var närmast poäng så ikväll är jag väldigt nöjd!


Utöver det så har vi retat gallfeber på varandra i vårt lilla "tatami room" men det har gått relativt lugnt till och det har inte lekts något mer med flaskorna :)


Som ni kan gissa så har min tid här mest bestått av träning så det finns inte så mycket mer att berätta än att min judo fungerar ganska bra mot japanerna som ofta kör med vänstergrepp, i alla fall efter två veckor mot dem. Vi svenskar tenderar att lita lite mer på vår fysik för att komma in och kasta våra motståndare, något som många av killarna här har problem att försvara mot. 


Nu är det alltså dags att åka hem imorgon, om tyfonen tillåter alltså ^^
/Emil-san