Olle: Trist rapport från London

fin hall fin hall

Det blev en kort vistelse i London denna gång, Landade lördag kväll för att lämna tidigt måndag morgon. Invägning skedde söndag ungefär två timmar innan matchstart vilket är väldigt nära inpå, vanligtvis sker invägning kvällen innan. Gånger som denna är man extra tacksam över sin kostplan, hade inte varit roligt att behöva basta ett kilo eller två några timmar innan tävlingen börjar. Tävlingen arrangerades i University of East Londons idrottshall, som byggdes samtidigt som ExCel arena till OS 2012 (där bland annat judotävlingen kördes). Jag bodde på ett hotell intill Stansted Airport en och en halv timme från tävlingshallen med kollektivtrafik. Eftersom det var London Marathon samtidigt, blev detta alternativ billigast (vill bara påpeka att vi inte slösar med medlen våra sponsorer försett oss med :-)


Min kategori -81 kg började strax efter 13 och jag gick andra matchen i blå dräkt. Matchen började på ett minst sagt ovanligt sätt. Efter den första minuten hade jag kastat och tagit en Yuko (poäng) men ändå blivit tilldelad två passivitetsvarningar (Shido). Vanligtvis delas varningar för passivitet ut vid strax över en halvminuts attackinaktivitet och inte, som i det här fallet, 15 sekunder efter att man har tagit poäng. Matchen fortsätter i ungefär samma spår, jag plockar ytterligare poäng och har efter tre minuter kastat tre Yuko, blivit tilldelad ännu en passivitetsvarning. Under tiden har min motståndare endast haft två kastförsök. Vanligtvis är det inga större problem att i ett senare skede av matchen när man leder ta på sig några varningar men som jag märkte efter matchens inledande minut var det inte en vanlig match och valde att hålla en hög attackfrekvens för att undgå ytterligare varningar. Inte vidare lyckat. Blev med en och en halv minut kvar av matchen diskad efter ett kastförsök för att ha lämnat matchområdet...

Efter en sådan match finns det inte mycket att göra, det viktiga är att fokusera på nästa match och låta bli att tänka på saker som ligger utanför ens kontroll. Blir man i ett möte faktiskt dominerad och varningarna är berättigade för att man inte kommer till skott och attackerar finns det något att ta med sig och analysera samt öva på. Den här matchen kunde jag inte ta med mig något alls. Jag erhöll tre passivitetsvarningar trots att samtliga av matchens poäng togs av mig...

Andra matchen såg i attackfrekvens ungefär likadan ut som första. Jag tilldelades en Yuko och en Waza-ari. Diskning på passivitetsvarning uteblev och jag vann.

Tredje matchen följde även den samma formel, hög attackfrekvens och lyckade kastförsök. Trots dominansen även i tredje matchen blev jag diskad för att i ett kast ha”hjälpt till med axeln” mot motståndarens ben. Detta var första gången sedan det blev förbjudet att greppa i benen som jag blivit diskad för det... Jag gjorde inte den tekniken jag blev beskylld för att ha gjort, helt enkelt. Domaren dömde fel. Motståndaren och hans coach kom efteråt och tackade för matchen och beklagade utgången.

Och så var det slut. Jag blev sjua. I efterhand är det alltid nyttigt att gå igenom matcherna och tävling i helhet. Att titta på vad som hände, vad som kunde ha skett och hur man i framtiden ska handla i liknande situationer. Denna gång kan jag säga att den dominans jag styrde med i samtliga matcher och antalet poäng jag tog i varje match är ett gott tecken inför större tävlingar. Jag känner mig säker och stark på mattan, orädd.

Att förlora har jag inga problem med och alla som hävdar att de avskyr att förlora kan enkelt garanteras att det aldrig sker igen - genom att sluta tävla och sluta utsätta sig för den möjligheten. För min del ser jag att förlust är en del av att tävla, utslaget över en karriär är förluster en väldigt stor del. Nederlag och motgångar tvingar en till insikt och analys, lyckas man inte med det kommer man inte vidare. Det kan vara förödande att förlora. Att tävling efter tävling, förlust efter förlust känna att inget fungerar och självförtroendet omskakas. Det kan också vara en fruktbar utvecklingsprocess då man ges tillfälle att ta sig ännu ett steg fram i sin utveckling.

Att efter en förlust peka på domaren är ofta ett sätt att undvika verkligheten, för det är jobbigt att förlora. Efter denna tävling, med mina matcher i åtanke, har jag tyvärr svårt att göra något annat.

/Olle

Etiketter: tävling rapport

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln