Adidas Judo från Nipponsport!
Jag och coach Uffe som älskar när han tvingas ha slips och kavaj – för då är det medaljmatch... Jag och coach Uffe som älskar när han tvingas ha slips och kavaj – för då är det medaljmatch...

2018 har varit ett projekt, ett åtagande i att utveckla min närvaro på mattan efter ett dystert 2017. Vi började året med att planera in tre tävlingar med specifika mål och uppgifter att arbeta mot. Efter varje delsteg har vi tillsammans analyserat och utvärderat tävlingen för att identifiera vad som varit i behov av att betonas mer på träningen, oj vad det givit resultat. 

Gårdagen är jag riktigt belåten med. Inte för att jag tog min sjunde europacupsmedalj, även då det alltid är trevligt att ta med sig en i bagaget på resan hem, utan för att min Judo var precis vad vi arbetat mot. Upplevelsen av knivskarpt fokus jag hade på mattan igår kan vara en av de mest belönande och det är precis vad jag nu ska bege mig tillbaka till Stockholm för att fortsätta träna på inför nästa utlandsresa. 

Ett stort tack till vår sponsor Nippon Sport som tillhandahållit oss med våra helt fantastiska Adidas-dräkter!

Inte att glömma är viktklasskollegan Victor Busch som vann sitt första europacupsguld. Grattis!

/Olle

Läs hela inlägget »

Maj månad är kommen och jag beger mig till Sarajevo. Det är ungefär en månad sedan min senaste tävling och jag är inget om inte taggad. I Dubrovnik var det många delar som föll på plats och mycket som stämde, saker jag givit extra mycket uppmärksamhet på mattan den senaste månaden. 

Klockan stod på sju och vågen på 82.6 när jag begav mig till Arlanda. Efter åtta timmar var jag framme på hotellet, 14 hg lättare. 

Om några timmar är det match, första dagen är tillägnat oss tyngre viktklasser för ovanlighetens skull, och jag är definitivt redo.  //olle

Läs hela inlägget »

“Self doubt’s only something in your head.”

So I haven’t had the best runs of form this year and it’s been really heavy psychologically.
It really sucks to say but my confidence is low, probably lower than it’s ever been, and try as I might I just can’t seem to shake the self doubt right now.
More than anything I’m disappointed at how I’ve handled things. I’ve just been going through the motions hoping that I would come good at the end of it. Thing is, as it turns out, that didn’t get me anywhere. I’ve always been my own biggest fan. I’ve believed myself capable of the greatest things for a long time now and until recently my psyche have been untouchable, unbeatable. But after Prague it just sort of... vanished. Did a dissapearing act like some sort of magician and left me feeling really shitty.
The European cup in Dubrovnik is one that I should have left with a medal and it broke my heart that I couldn’t bring it home this time. But that’s what happens when you don’t perform and doubt yourself.
And I’m sorry it took such a long time to put this post up on the blog but it’s been hard. I think my judgement have been seriously crowded after that poor performance in Dubrovnik where I think I hit rock bottom, mentally. Now it’s been a week and I think it’s finally sunken in. I’m better than this, just not right now and that’s okay. There’s plenty of time and plenty of things to try before I throw in the towel.
So that’s where I am right now. I know that things aren’t going to well but I’ve also understood that I can get out of this rut and I’m determined that I will.


Emil Mattsson

Läs hela inlägget »

Tre tävlande, med coach och även en supporter. Full bil åkte vi tillsammans ut till Arlanda vid 03:30 imorse, 12 timmar senare är vi framme i Kroatien för att förbereda oss inför invägning. 

Klara har skött sin viktnedgång klanderfritt, utan problem vägde hon in i 57-kilosklassen och lottades att möta bronsmedaljören från OS i London, fransyskan Pavia.

För egen del har inte vikten varit några problem, faktum är att jag vägt väldigt lite de senaste dagarna vilket i detta fall faktiskt är väldigt bekvämt då det ger mig mer utrymme att äta och fylla på med energi fram till att jag ska stå på vågen. Under morgondagen uppdaterar jag er hur det går för mig med de sista kilona men för tillfället har jag väldigt svårt att koncentrera mig nog för att skriva detta, Klara ska ju möta OS-trean, jag har annat att tänka på! :D

God natt
/Olle

Läs hela inlägget »

Bantning på resande fot är ingen höjdare men det är invägningen som blir klar i kväll! Det är dags för european cup i kroatien och den 2 a senior tävlingen för mig i år! Känns bra (bortsätt från hungern) och jag är laddad inför i morgon. Mer info än så har jag tyvärr inte just nu än att dubrovnik värkar vara varmt då jag endast kan se solen från planet just nu ! Hörs senare //klara

Läs hela inlägget »

Förlust. Igen.
Det tär på en, äter iväg på ens självförtroende och gör att man ifrågasätter sig själv och allt runt omkring, ”vad gör jag för fel?”.
Det värsta är att förlusterna funnits där ett bra tag nu, från i somras för att vara precis, och jag lyckas inte hitta den vinnande formen. En slump i form är alltid tuff att hamna i, men ju längre den är desto jobbigare blir det.
Så vad händer nu? Vad ska jag göra för att komma ur det här?
Inte den blekaste, ingen aning, vetefan.. Jag vet inte.
Allt jag vet är att jag måste härda ut, det här är ett prov på min mentala tuffhet, inte min förmåga. Jag måste ta mig igenom för att kunna resa mig över och om jag gör allt rätt kommer jag kanske komma ut bättre på andra sidan.
En veckas läger följer efter den här undermåliga insatsen, jag får försöka göra någonting av min förlust, annars är den förgäves.
Man vinner ingenting på att tycka synd om sig själv, men det är jävligt svårt att undvika när man känner att allt går åt skogen. Men jag tror på de orden och jag vet att gjort är gjort, jag kan bara påverka vad jag gör till nästa tävling på nästa träning, träningen efter det och träningen efter det.
Jag önskar att min dag slutat bättre, och med såna här insatser är det allt jag kommer kunna göra.
Jag har hårt jobb framför mig, dags att hugga in.


/Emil

Läs hela inlägget »

2 veckor efter min senaste tävling i Bulgarien är det dags för nästa, den här gången är det världscup i Prag som gäller. Vi har precis landat, jag, Olle och Robin. Robin som också tävlar på söndag.
-100kg viktklassen är stor, närmare 40 deltagare, och med flera duktiga judokas. Jag ser fram emot söndag, utmaningen är alltid roligare ju starkare starftfältet är.

Än så länge i år har jag inte plockat hem några medaljer men skam den som ger sig!
De senaste veckorna har jag jobbat stenhårt på att analysera mina matcher, titta på vad som saknas och vad jag ska göra mer av. Tävlingsvanan är tillbaka och jag känner mig fullt redo. I helgen ska jag vara mer aggressiv i min judo, mer vågad i mina tekniker och med ett högre tempo än tidigare. Matchen börjar från den första sekunden och jag vill ligga på 110% genom hela, det har jag orken till.

Just nu fixar Olle ackrediteringen, jag och Robin chillar och tittar på när coachen torteras av EJUs officiella utsända, precis som det ska vara.

Läs hela inlägget »

Efter 3 matcher där jag stod över en slutade min dag med en 7:e plats. 1 vinst och 2 förluster. Det är inte bra nog. Tävlingssäsongen har börjat och jag känner direkt att jag har hårt jobb framför mig om jag vill ta en medalj i vår.
Första matchen var en bra match från min sida, jag vann greppningen, kontrollerade och hittade tajmingen i ett svep som gav mig en wazari-vinst.
Andra matchen är jag inte nöjd med. Jag mötte en frnsman jag kört mot tidigare, då förlorade jag i golden, och kom inte in på honom de första två minuterna av matchen och plockade ganska snabbt på mig 2 varningar. Jag började jaga men åkte på en wazari som jag inte lyckades ta igen trots att det var nära.
Tredje matchen gick åt helvete. Jag känner att jag kan vinna över ryssen jag mötte men tajmade mina attacker dåligt och blev slängd på ippon.
En sjundeplats är inte vad jag kom hit för, jag kom hot för att vinna. Men om två veckor får jag chansen igen i Österrike så det är bara att bygga vidare på årets första tävling.
Nu blir det att heja på Robin Pacek som tagit sig till en bronsmatch i -81!
/Emil

Läs hela inlägget »

Jag har inte tid att gå runt och ”leva life” i Paris som mina syskon. Nej, just nu är jag på väg till Bulgarien och årets första världscup med Uffe som coach.


Under vintern har jag gjort stora steg framåt fysiskt sett. Jag känner mig starkare och snabbare än tidigare, jag har dessutom lagt på mig runt 3kg muskler (hoppas jag) och måste banta inför invägningen ikväll, från 106kg till 100kg. Sex kilo kanske låter mycket men allt är relativt, i förhållande till min vikt är det knappt 6% så för mig är det inga problem. I skrivande stund ligger jag på runt 103kg och har gott om tid att gå ner dem i lugn och ro.


Lottningen för min viktklass finns ute, jag möter vinnaren av en Azerbadjan och en Litauer då jag står över första matchen. Känslan i min kropp är att det här kommer gå ruggigt bra, det enda jag känner mig oförberedd på är de nya reglerna som jag aldrig tävlat med innan. Men judo är fortfarande judo så det ska inte vara några problem.


Som min vän Fredrik Gourlay brukar säga:
”HAJIME!” - Nu kör vi!
/Emil

Läs hela inlägget »

@mattsson_judo på instagram

27

Gör om, gör rätt? Lite mer åt ”Nässla dig in så du inte behöver ställa dig upp igen” hållet snarare. #judo Tack Rob! Lika kul som alltid!!

17

It’s a holiday! Which, to Emil at least, means practicing sweet, next level breakdancing moves. #nipponsport #mattssonjudo

16

Tävlingsstart 11. Jag mot os 3:an från 2012 och 7:an från 2016! I morse rörelse vid havet! NU KÖR VI /klara

18

Påsk i backe. Påsk i joggingskor och påsk med svett #somjagvilllevaskajagdö #jesus tror han sa så iaf

15

Apparently I’m too fast and furious for my asics. #hellopinkietoe

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Arkiv